Uppsala kommun förbereder sig för den rådgivande folkomröstningen 9 juni. Fullmäktige ställer en mångordig fråga om den framtida bebyggelseutvecklingen i kommunen:
”Ska Uppsala kommun i översiktsplanen lätta på bebyggelseutvecklingen i Uppsala stad genom att planera för fler bostäder i tätorterna längs tågspåren Ostkustbanan (Storvreta, Vattholma och Skyttorp) och Dalabanan (Vänge och Järlåsa)?”
Resultatet kommer ”att påverka politiken”, menar tillskyndarna. Knappast, säger de tveksamma. Utbyggnaden av staden sker på helt andra villkor: tillgänglig mark, VA-förutsättningar, kommunikationer och efterfrågan. Där en obligatorisk stadsplaneprocess, förankrad efter sedvanliga förhandlingar i fullmäktige, fastställer "det önskvärda och det möjliga". Medborgarnas synpunkter svarar partipolitiken för.
Nu förväntas de röstberättigade svara på alternativen ja, nej, avstår – det vill säga det sista en blankröst. Veterligen har inget parti annat än Utvecklingspartiet ännu rekommenderat ett definitivt "ja" eller "nej" – bara att man ska rösta blankt. Redan detta inger betänkligheter. Rösträtten är omfattande. Den gäller alla medborgare i Sverige, Island och Norge eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater (unionsmedborgare) som varit folkbokförda tre år i Sverige/Uppsala.
Meningsfulla folkomröstningar på kommunplanet är beklämmande få – de skaver ordentligt när det gäller förhållandet till ett ansvarstagande fullmäktige. Vem kommer nu att ta ansvar för utfall och följdverkningar?
Det som är särskilt betänkligt är den skada som olyckligt formulerade frågor medför för medborgarnas förtroende för den politiska processen i samhället generellt. Det pågår en infekterad debatt i Uppsala om dels fyrspår, dels spårvagn/buss, dessutom förknippat med en direkt maktkamp om den politiska ledningen i Uppsala. Ska det då verkligen hjälpa med att lägga pengar på en folkomröstning som trotsar all logik och meningsfullhet?
Sedan är det den rent statistiska tolkningen av utfallet: var går gränserna för att procentuella andelen av alternativen ska uppfattas som påverkande? Vad betyder egentligen en blankröst? Det är lätt att förespå att omröstningen kommer att utmynna i intensiva och slitsamma debatter mellan allmänhet och partier om tolkning av resultaten. Vem som ska ha tolkningsföreträde; säg det parti som inte kommer att söka putsa den egna partiprofilen med ledning av vilket utfall det än blir.
Man har ibland sagt att folkomröstningar är ett sätt för partier att slippa ta ansvar – som om det var något positivt. Men när man väl bearbetat det allmänna utfallstraumat efter en uselt formulerad folkomröstning så följer en förutsägbar eftervåg av svekdebatter partiföreträdare emellan. Som helt förutsägbart kommer att utmynna i ökat demokratiförakt.
Det är svårt att försvara den i Uppsala planerade folkomröstningen. Frågan tycks fel ställd, sakna stringens, med tolkningsmöjligheter som saknar konsekvens och relevans. Den kommer i sitt efterspel att skada demokratin. Inte ens genom att rösta blankt vill jag legitimera denna populistiskt utformade och uselt tänkta folkomröstning.