Alla är överens om att cigaretten tillhör det mest hälsoskadliga som den öppna marknaden kan erbjuda. Redan på 90-talet sade den kände, sedan länge framlidne, cancerläkaren Jerzy Einhorn: Om uppgiften är att ta fram den mest hälsofarliga produkt som går att tillverka så är cigaretten svår att slå.
Ändå har denna cigarett fortfarande en positiv särställning på den europeiska marknaden. EU:s frihandelsdirektiv stipulerar att inget enskilt EU-land får förbjuda cigarettförsäljningen, detta av marknadsskäl.
Samtidigt slår EU fast att inget land i EU, med Sverige som enda undantag, får sälja snus, detta av folkhälsoskäl.
Så har det förblivit trots att du dör av din cigarett men inte av din prilla, att cigaretten ger dig cancer medan snuset inte gör det. En sammanställning av WHO-statistik om tobaksrelaterade dödsfall i Europa visar att 355 000 liv per år skulle ha räddats inom EU om andra EU-länder konsumerat tobak på samma sätt som vi i Sverige, det vill säga om de valt snuset i stället för cigaretten.
Nu kan inte EU-medborgaren göra detta, därför att EU av hälsoskäl förbjudit försäljning av snus. Extra märkligt blir det när EU nu i en satsning på att bekämpa cancern, kallad Europe Beating Cancer Plan, föreslår att möjligheten att konsumera andra nikotinalternativ till cigaretten, som e-cigaretten och det tobaksfria snuset, ska stramas åt, medan cigaretten fredas, må vara med en viss skattepålaga som vi vet främst dämpar konsumtionen av andra produkter, då mindre pengar finns kvar i plånboken när cigaretterna betalats.
Ett uppenbart skäl till att EU kan fortsätta att agera på detta för folkhälsan destruktiva sätt är att Sverige inte bryr sig om att exportera sitt eget framgångsrika tobakspolitiska koncept. Om Sverige stått upp i EU för en modell som räddar hundratusentals liv per år så hade EU fått svårt att inte lyssna. Men här hemma verkar vi nästan skämmas för den skademinimeringsmodell som snuset skapat förutsättningar för. Samma snus som var avgörande för vårt EU-inträde på 90-talet, då av nationalistiska skäl, borde vara lika viktigt i dag, av mer globala hälsoskäl. Varför inte försöka få EU att förstå att snuset, nu också tobaksfritt, kan bidra till att bromsa cancerdödligheten i EU? Svenska politiker av olika kulör framför emellanåt att vi måste hålla en låg profil för att inte riskera vårt eget snusundantag. Det är med förlov sagt rent nonsens. Sverige har ett permanent undantag vilket det krävs enighet inom EU för att ändra, alltså inklusive Sverige. Vi äger själva denna fråga.
Ett mer sannolikt skäl är att viljan saknas. De rådgivare som regeringen håller sig med och avlönar, som Tobaksfaktas företrädare, förordar nämligen den politik som EU nu för: cigaretten får inte negativt särbehandlas. Tidigare hette det att all tobak skulle bekämpas med samma kraft. När det nu kommit tobaksfria alternativ på exempelvis snusområdet, då heter det att allt nikotin ska bekämpas med samma kraft. För denna ideologiska samhällsinriktning är problemet det svenska snusundantaget, inte dödligheten i cigarettrökning.
Har inte regeringen lyssnat färdigt på dessa destruktiva tongångar snart? Det är en strategi som går cigarettindustrins ärende. Cigarettillverkarna går gärna i armkrok med Tobaksfakta och sjunger likhetsprincipens lov. På så sätt räddas cigaretten kvar i samhället ända fram till att den sista tobaksfria prillan är konsumerad och kastad. Det är bra för cigarettindustrin och för Tobaksfakta, men det är inte bra för folkhälsan.
Låt oss därför komma med ett djärvt, folkhälsobringande förslag: Vi i Sverige som till skillnad från resten i Europa har ett fungerande nikotinbaserat alternativ till cigaretten bör för en gångs skull utmana EU:s regelverk.
Därför: Strunta i EU-direktivet och förbjud cigarettförsäljningen i Sverige, av folkhälsoskäl. Om EU vill ta strid med oss om detta, så är det i sanning en värdig kamp att föra.
Här finns en smugglingsproblematik, vi är medvetna om det. Men vi tycker samtidigt inte att risken för illegala aktiviteter ska vara ett argument mot folkhälsobefrämjande åtgärder. Inte ens om motståndet kommer från både EU och cigarettindustrin.
Vi är egentligen motståndare till handelsförbud, vi tycker att den rimliga vägen vore att i stället tillåta snuset i EU. Men för att tydliggöra skillnaden mellan förbud, snus eller cigaretter, så menar vi att ett ensidigt svenskt ställningstagande mot cigaretterna skulle vara ett tydligt sätt att markera mot EU:s märkliga tobakspolitik och därmed en metod för att få upp frågan på dagordningen i hela EU.
Det skulle vara en seger för folkhälsan och för EU:s cancerbekämpningsprogram. Samtidigt skulle det vara en förlust för cigarettindustrin och Tobaksfakta, men det kanske vi kan stå ut med.