I tisdags enades EU efter rekordlånga förhandlingar om en budget för åren 2021–2027, och en rekordstor bidragsfond. Stefan Löfven har förhandlat å Sveriges vägnar, tillsammans med våra samarbetspartners Österrike, Nederländerna och Danmark.
Den svenska linjen hade brett stöd i Sveriges riksdag, från Vänsterpartiet till Moderaterna. Kraven var bland annat att det redan mycket generösa stödpaketet skulle bestå av fördelaktiga lån istället för bidrag, ett stopp för EU-skatter och en tydlig rättsstatsmekanism för att stoppa missbruk av pengarna i länder som Polen och Ungern. Sverige ville också se en minskad budget – efter att Storbritannien lämnat EU – och tydliga krav på reformer.
Tyvärr är det helt uppenbart att Socialdemokraternas förhandlingar misslyckats. Fonden består av drygt 4000 miljarder svenska kronor i rena bidrag, och cirka 4000 miljarder svenska kronor i lån som Sverige är med och finansierar.
Socialdemokraterna accepterade också skarpa skrivningarna om datumsatta EU-skatter. Det riskerar att leda till en allvarlig maktförflyttning från Sverige till Bryssel, och med det mer fransk än svensk ekonomisk politik. Dessutom försvagades rättsstatsmekanismen allvarligt efter att Polen och Ungern framtvingat ändringar i sista stund.
Allt var naturligtvis inte dåligt. Som en del av kompromissen får Sverige en ökad rabatt på EU-avgiften på 11 miljarder kronor per år. Men då budgeten växer, så kommer också Sveriges EU-avgift att växa med 6 miljarder kronor om året. Viktiga krav på reformer fördes också in, och Nederländerna fick på plats en viktig nödbroms om det förekommer allvarliga fel.
Sverige och Löfven har alltså förlorat, medan den stora vinnaren är Frankrikes president Macron och en rad länder i Sydeuropa som lobbat hårt för en stor bidragsdel. De tre största bidragstagarna förväntas fortsatt vara Italien, Spanien och Frankrike, men även Polen och Ungern kommer få hundratals miljarder kronor. Sverige är däremot ett av de länder som kommer att gynnas minst av återhämtningsfonden.
I grunden handlar detta om bidrag från välskötta länder till missköta länder. Men det är en mycket dålig idé att föra över pengar från skötsamma länder till en rad medlemsländer som inte sköter sina statsfinanser. Det riskerar att göra EU till en bidragsunion.
Överenskommelsen markerar också en historisk förskjutning av befogenheter till EU. Under finanskrisen 2008 tilläts EU-kommissionen i mindre skala belåna sig, men efter det senaste toppmötet ges kommissionen alltså rätten att låna tusentals miljarder kronor på internationella kapitalmarknader med EU-budgeten som säkerhet.
Kommissionens ordförande Ursula von Der Leyen föreslår utöver allt detta att föra över mer makt till ett EU på det socialpolitiska området, bland annat minimilöner på EU-nivå, ett gemensamt arbetslöshetsunderstöd och klimattullar.
Allt detta väcker allvarliga frågor om framtidens EU. Samarbetet håller på att förlora kursen, och om inget görs riskerar det att köra av banan. Det vore en tragedi för Europa.
Sverige måste nu axla en ledartröja, men Socialdemokraterna kommer aldrig att ta på sig den. Vårt hopp riktas nu mot Moderaterna att framöver jobba hårdare för att bevara det nationella självstyret med mer mellanstatliga samarbeten. Moderaterna måste tillsammans med de andra borgerliga partierna stoppa slöseri, stora bidrag och EU-skatter. Det kommer kräva en trovärdig svensk linje som orkar stå upp för subsidiaritetsprincipen och stå emot EU-skatter. Om det inte är möjligt befarar vi att detta kan vara början på slutet för EU-samarbetet.