I UNT Debatt 23/4 framhåller LRF-representanter kring Uppsala med högst relevanta argument behovet av att stoppa all byggnation på åkermark om vi ska kunna försörja en växande befolkning med mat och öka självförsörjningsgraden.
Byggnationerna på jordbruksmark fortsätter oförminskat i Sverige enligt Jordbruksverkets senaste rapport för 2016-2020. Uppsala sticker ut bland alla län med att stå för den största ökningen i förhållande till föregående 4-årsperiod. I Librobäck planeras nu ytterligare uppåt 90 hektar för företagsbyggnader och planeringen av de sydöstra stadsdelarna har landat i att uppåt 90 hektar jordbruksmark föreslås tas i anspråk för ny bebyggelse. Den föreslagna exploateringen på jordbruksmark motiveras med att detta är ett väsentligt samhällsintresse för att tillgodose bostadsförsörjningsbehovet.
Betydelsen av att behålla jordbruksmarken för livsmedelsproduktion torde dock numera vara ett väsentligare samhällsintresse än att den exploateras med byggnader i en värld som till 2050 behöver fördubbla livsmedelsproduktionen, samtidigt som Sverige behöver öka sin livsmedelsberedskap markant för att klara krisperioder.
Det har framförts i UNT Debatt (30/3 2021) att det runt Uppsala finns mycket åkermark att bygga på istället för att planera för ny bebyggelse på skogsmark, med hänvisning till att en hel del åkermark ligger i träda eller planterats med skog. Det stämmer att en hel del åkermark i Sverige ligger i träda eller planterats med skog. Men detta betyder inte att den inte behövs för livsmedels- och bioenergiproduktion kommande år, utan beror på att vi idag importerar cirka hälften av våra behov av livsmedel från utlandet. Och vi importerar från en värld som behöver livsmedlen bättre än vi, och i riktiga kristider vet vi inte om vi kan importera något alls.
Vid planering av nybyggnationer finns i princip tre val: jordbruksmark, skogsmark eller förtätning av redan bebyggda områden. Jordbruksmarken skyddas i Miljöbalken där det står att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Då Sverige består av nästan 70 procent skogsmark men endast 6-7 procent jordbruksmark, så är det på skogsmark eller via förtätning i redan bebyggda områden som det finns en möjlighet att expandera med byggnader. Med den konkurrens och villkor som råder om marken idag gäller detta oavsett om nybyggnationer sker i stora städer som Uppsala eller i småorter runtom i länet.
I projektet sydöstra stadsdelarna går det att finna annan, mer hållbar placering av byggnadsexploateringarna än på de angivna jordbruksmarkerna. Exempelvis finns en potential i skogsområdena i sydöstra delen av projektområdet mellan järnvägen och E4:an. Om detta inte anses lämpligt och det inte går att finna annan hållbar placering, finns det anledning att se över avtalet mellan Uppsala kommun och staten och omformulera det - för att minska den totala exploateringen.
Det skulle ur hållbarhetssynpunkt till exempel vara lämpligt att flytta den andel som planerats på jordbruksmark i sydöstra stadsdelarna till andra marktyper i städer och orter norrut, där det finns mer skogsmark och förtätningsmöjligheter än i Uppsalaområdet. Detta kan också motiveras utifrån åsikter framförda i UNT Debatt (2/2 2021) av landshövdingarna i Uppsala, Stockholm och Gävleborgs län. De skriver att det inte bara är sträckan mellan Uppsala och Stockholm som är viktig i sammanhanget, utan satsningen på 4-spår är betydelsefull också i ett vidare geografiskt perspektiv.
Att omfördela exploateringarna till andra marktyper i mer skogsrika län norrut skulle alltså kunna vara i högsta grad motiverat för att minimera den totala byggnadsexploateringen av jordbruksmark i Sverige, och samtidigt bidra till förbättrad regional balans i befolkningsutvecklingen.