Mattias Nygren, gruppledare Kristdemokraterna i Älvkarleby och ledamot Regionala utvecklingsnämnden.
Fortum lyfter gärna fram sin vattenkraft som en hållbar energikälla och fyller sina årsrapporter med vackra ord om miljöansvar. Men när det gäller att ta ansvar för de skador deras verksamhet orsakar ekosystem och lokalsamhällen är de påfallande tysta. Nu har de beslutat att sluta finansiera kompensationsutsättningen av lax- och havsöringssmolt vid SLU:s forskningsstation i Älvkarleby. Konsekvensen? SLU tvingas stänga sin verksamhet och i slutet av mars släppa ut tusentals smolt två år för tidigt eftersom fodret är slut.
Den 11 december 2024 förelade länsstyrelsen Fortum att säkerställa fortsatt utsättning av smolt, enligt dom VA 49/96. Bolaget är enligt domstolsbeslut skyldigt att kompensera för de skador deras kraftverk orsakar, men i stället för att agera har Fortum överklagat beslutet – en tydlig signal om att de vill slippa sitt ansvar.
Fortum och Vattenfall har i decennier dragit nytta av Dalälvens vattenkraft samtidigt som deras dammar effektivt blockerat fisken från dess naturliga lekplatser. När naturlig reproduktion inte längre är möjlig är kompensationsutsättningar det enda sättet att upprätthålla bestånden. Det är en etablerad princip i Sverige att kraftbolagen ska betala för den skada deras verksamhet orsakar, men genom att utnyttja kryphål i lagstiftningen försöker Fortum nu slippa undan sitt ansvar. I stället för att följa andemeningen i domarna tolkar de reglerna till sin egen fördel, trots att forskare och myndigheter är tydliga med att utsättningarna är helt nödvändiga för att förhindra en ekologisk kollaps.
För Fortum handlar det om en försumbar kostnad. Finansieringen av smoltutsättningen i Älvkarleby är småpengar jämfört med de miljardintäkter deras vattenkraftverk genererar varje år. Men för Älvkarleby är det en katastrof. Sportfisket har varit en viktig del av bygden i över hundra år och lockar besökare från hela Sverige och internationellt. När lax- och havsöringsbestånden försvinner minskar besökarantalet drastiskt. Färre sportfiskare betyder färre gäster på hotell och restauranger, färre kunder i butiker och minskade intäkter för en rad lokala verksamheter. I förlängningen leder det till förlorade arbetstillfällen och en bygd som långsamt tappar sin attraktionskraft.
Karlshamns kommun och kraftbolagen i Blekinge har förstått värdet av Mörrumsåns laxbestånd och ser sportfisket som en tillgång att vårda. Här är fiskvården en självklarhet, eftersom man insett att det skapar arbetstillfällen, tillväxt och långsiktig hållbarhet. I Älvkarleby riskerar vi nu motsatsen – en traditionell näring som dör ut och en kommun som förlorar en av sina viktigaste resurser.
När SLU i mars tvingas släppa ut smolten i förtid blir resultatet en älv utan fisk. För Fortum är detta en strategisk besparing – men för Älvkarleby är det en tragedi. Den biologiska mångfalden och den lokala ekonomin får betala priset för att ett multinationellt energibolag inte vill ta sitt ansvar.
Det är djupt oetiskt att Fortum först blockerar fisken från dess naturliga lekområden och sedan vägrar betala för konsekvenserna. Deras vackra ord om hållbarhet ekar tomt när de samtidigt aktivt bidrar till Dalälvens ekologiska kollaps. Vattenkraften må vara fossilfri, men den är långt ifrån hållbar om den bedrivs på bekostnad av ekosystem, fiskbestånd och lokalsamhällen. Vill Fortum behålla någon trovärdighet i sitt miljöarbete måste de omedelbart ta sitt ansvar och säkerställa finansieringen av kompensationsutsättningen.
Att beröva en hel bygd dess fiske, näring och historia för att spara en obetydlig summa är oacceptabelt. Det är dags att ställa Fortum till svars – innan det är för sent.