Regeringens betänkande "Styrkraft i funktionshinderspolitiken" (SOU 2019:23) utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Utredningen understryker kommunernas centrala roll för förverkligandet av politiken.
Men utredningen ger inga förslag hur kommunerna kan förmås att fullgöra denna obligatoriska uppgift.
Varken styrningsutredningen eller LSS-utredningen tar upp de stora rättssäkerhetsproblem och oförenligheten med LSS värdegrund som enskilda medborgare utsätts för: Att inte få och få behålla LSS-insatser. Att inte få dem utförda på ett ändamålsenligt sätt så att de kan leva som andra med inflytande och delaktighet på olika livsområden.
I dag 3 december är FN:s internationella handikappdag. Funktionsrätt Sverige har svarat styrningsutredningen och lyfter funktionsrättsperspektivet: Byt namn till funktionsrättspolitik!
Bra. Men tyvärr saknas kravet att FN:s konvention ska införlivas i svensk lag. Enligt min mening är detta nödvändigt för att stärka enskildas medborgerliga rättigheter. Fokus måste vara där och inte på mer eller mindre entusiastiska samhällsaktörer.
FN:s konvention artikel 19 handlar om rätten att leva självständigt och att delta i samhället.
Diskussionen kring LSS-utredningen har främst gällt Försäkringskassan och den statliga assistansersättningen. Men LSS är mycket mer. Vardagsstödet för många LSS-personer är hopkopplat med boendet genom insatsen gruppbostad respektive servicebostad. Så är det till exempel inte i Norge.
När vi i Sverige avvecklade vårdhemmen fick vi gruppbostaden som huvudsaklig boendeform. Det kan vara dags att tänka om. Ett stort problem för både enskilda och kommunen är att så många som vill bo kollektivt står i kö för att få gruppbostad. Och Uppsala kommun betalar årligen stora straffavgifter för icke verkställda beslut.
Alla vill eller kan inte heller bo kollektivt. En sådan miljö kan upplevas som stressande, störande och otrygg, inte som något positivt gemensamhetsskapande.
Enligt FN-konventionen har personer med funktionsnedsättning rätt att välja med vem de vill leva och rätt att inte vara tvungna att bo i särskilda boendeformer.
Vid förra LSS-utredningen gjordes försök att få ett LSS-stöd i ordinärt boende. Det blev ett dåligt förslag som inte blev verklighet. Diskussionen i dagens LSS-utredning är intressant. Här kommer förslaget tillbaka. Insatsen kan beskrivas som en Personlig Assistans Light. Det handlar inte om traditionell hemtjänst, där personal går på schema och gör punktvisa, praktiska insatser åt LSS-personen utan om att personalen – ett fåtal personer – gör olika uppgifter tillsammans med den enskilde. Motivation och påputtning spelar stor roll. Och mycket handlar om att planera och strukturera vardagen. Att personalen lär känna den enskilde väl och kan förklara när livet är krångligt, förstå vad hen vill och göra tillvaron trygg.
Av utredningen kan vi förstå att vissa kommuner redan ger en sådant assistansliknande stöd utifrån socialtjänstlagen. Det gör även Uppsala sedan länge. Det kallas STASS (stöd i assistansliknande form). En fantastisk insats för LSS-personer i brist på motsvarande stöd i ordinärt boende enligt LSS för dessa LSS-personer.
Nu verkar det emellertid som om LSS-personer får avslag trots att stödet har fungerat på ett ändamålsenligt sätt i flera tiotal år. I stället erbjuds hemtjänst.
Även intresseorganisationen SKL förordar utredningens förslag om stöd i ordinärt boende. Förutvarande direktören Vesna Jovic har skickat en skrivelse till regeringen: ”Kommunerna har också under lång tid kämpat för att få boendestöd som en insats i LSS. Flera kommuner beviljar redan i dag boendestöd till målgruppen, men då via socialtjänstlagen. Att kunna ge ett boendestöd via LSS är välkommet. Det skulle underlätta planeringen och att rätt personalgrupp sköter insatserna. Man kan även då få äga sin bostad men ändå få insats via LSS, man kan få stöd till fritidsaktiviteter och socialt umgänge.” (14/5: ”LSS är inte bara personlig assistans”).
Anser verkligen Uppsala kommuns omsorgsnämnd att traditionell hemtjänst passar för LSS-personer med intellektuella funktionsnedsättningar?
Det är i så fall en sorglig återgång till ”handikappolitiken” före LSS. Det var bland annat just kritiken mot hemtjänsten som drev fram LSS-reformen. Att hemtjänst inte gav tillräckligt stöd för att kunna leva ett liv som andra, att vara delaktig både i ”det lilla livet” hemma utan också i ”det stora livet” utanför bostaden med social samvaro, delaktighet i kultur- och fritidsliv, i sysselsättning – rentav arbete. Delaktighet på alla livsområden som den enskilde vill och har förutsättningar för med ett kvalificerat stöd och som innebär goda levnadvillkor och inte bara socialtjänstlagens skäliga levnadsnivå. Det är lätt att tappa tilltron till viljan hos omsorgsnämnden att förverkliga LSS-värdegrund med de förpliktande värdena inflytande och delaktighet.
I avvaktan på att även regering och riksdag tycker att en sådan insats är ändamålsenlig för många LSS-personer bör vi hålla fast vid STASS:en och glädjas åt att Uppsala ligger långt framme i funktionsrättstänkandet med denna insats.