Fettsugning bör inte utföras av thoraxkirurger

Thoraxkirurgi kan omöjligen betraktas specialistkompetens för fettsugningsoperationer, skriver Svensk plastikkirurgisk förening.

Det är inte lämpligt att en thoraxkirurg utför plastikoperationer, skriver representanter för Svensk plastikkirurgisk förening.

Det är inte lämpligt att en thoraxkirurg utför plastikoperationer, skriver representanter för Svensk plastikkirurgisk förening.

Foto: Mats Andersson/Scanpix

Debatt2020-12-22 15:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Uppsala nya tidning har i en serie undersökande artiklar exponerat och granskat hur en av thoraxkirurgerna på Akademiska sjukhuset parallellt driver en privat klinik för estetisk kirurgi. Det visar sig att thoraxkirurgen själv utfört flertalet av operationerna och av det som framkommer rör det sig framför allt om fettsugningsoperationer. Den journalistiska granskningen och efterföljande debatt har riktat in sig på bisysslans lämplighet i ljuset av att thoraxkirurgen också har ett chefsuppdrag inom den offentligt finansierade sjukvården. 

En central aspekt som saknas i granskningen är patientperspektivet och den principiella lämpligheten i att en thoraxkirurg, med expertis inom hjärta- och lungsjukdomarnas kirurgiska behandling, överhuvudtaget utför plastikoperationer. Fettsugningsoperation ingår inte i thoraxkirurgins metodarsenal. Man kan förledas till uppfattningen att fettsugning är okomplicerad och ofarlig. Inom plastikkirurgin är vi dock väl medvetna om att även denna kirurgiska metod är förenad med svåra, till och med dödliga, komplikationer som måste förebyggas.

I ett vidare perspektiv ingår inte den specifika kompetensen om hur man ska omhänderta och möta patienter som ska genomgå utseendeförbättrande operationer i thoraxkirurgin, men är däremot en integrerad del av den plastikkirurgiska specialitetens kunskaps- och erfarenhetsbas. Just betydelsen av adekvat kirurgisk utbildning speglas i den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar som regeringen vill införa. 

Plastikkirurgi är en specialitet där tekniker för rekonstruktiv kirurgi utvecklats för behandlingen av medfödda eller förvärvade vävnadsdefekter. Exempel på diagnoser som behandlas inom den offentliga sjukvården är ansiktsmissbildningar, brännskador eller defekter som uppstår efter borttagning av tumörer, som bröst- eller munhålecancer. Plastikkirurgi syftar såldes till att rädda liv och förbättra livskvalitet och i behandlingen strävar vi efter att återställa såväl utseende som funktion. Plastikkirurgi utgör en egen basspecialitet som kräver minst fem års specialistutbildning. Sådan utbildning bedrivs på landets sju plastikkirurgiska universitetskliniker.

Plastikkirurgi används också inom utseendeförbättrande behandling som utförs i privat regi, utanför den offentliga sjukvården. Vad som räknas som rekonstruktiv respektive utseendeförbättrande kirurgi är dock flytande och förändras över tid beroende på sjukvårdens resurser och prioriteringar. En del av det som för 20 år sedan utfördes i offentlig sjukvård görs idag i privat regi. I vissa fall utförs tekniskt mycket avancerade operationer i privat verksamhet och det ställs mycket höga krav på adekvat kompetens.

Den ökande efterfrågan på utseendeförbättrande kirurgi har skapat en lukrativ marknad som även attraherar kollegor från andra kirurgiska specialiteter att utföra plastikoperationer i privat verksamhet, trots uppenbara risker för patientsäkerheten. Detta utgör en välkänd och svåråtkomlig problematik, också i ett internationellt perspektiv. I Sverige har regelverket runt den estetiska kirurgin varit särskilt svagt; verksamheterna har inte omfattats av hälso- och sjukvårdens regelverk och det har saknats lagstadgade krav på adekvat kirurgisk kompetens. 

Regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att utreda potentiellt riskfyllda estetiska behandlingar som kräver medicinsk kompetens och det har utmynnat i ett förslag på ny, skarpare lagstiftning. Svensk plastikkirurgisk förening är positiv till det nya lagförslaget med det övergripande målet att öka skyddet för patienternas liv och hälsa. Regeringen föreslår bland annat striktare kompetenskrav i form av adekvat specialistkompetens. 

Vilken specialistkompetens som krävs vid olika typingrepp kommer behöva avgöras från fall till fall; läkare från andra specialiteter än plastikkirurgi kommer även fortsättningsvis kunna utföra viss typ av estetisk kirurgi. Man ser framför sig att en praxis kommer behöva etableras. Om lagstiftarens intention ska följas kan thoraxkirurgi, dvs kirurgi av bröstkorgens inre organ, omöjligen betraktas som rätt specialistkompetens för fettsugningsoperationer.