Debatt: Fel väg att söka stöd för spårvagn

På onsdag avser styret att göra ett nytt försök att söka statliga medel för stadsmiljöutveckling. Det är givetvis bra att försöka nå statlig medfinansiering vid tunga infrastrukturinvesteringar, men siktet är fel inställt. Styret vill ansöka om medel för spårvagnar eftersom denna idé till kapacitetsstark kollektivtrafiklösning är avsevärt dyrare än alternativlösningarna. Målet från styrets sida är därmed att med statliga medel försöka minska kostnadsskillnaden mellan alternativen.

Det främsta alternativa lösningsförslaget är BRT, Bus Rapid transit. Det är ett system med stora bussar som kan ha flera hundra passagerare per styck. Styret insisterar att den rapport som presenterades i februari gör gällande att BRT inte är tillräckligt mot mitten av detta århundrade, och av det skälet vill man 30 år i förväg spendera enorma mängder skattemedel på spårväg. Det man inte vill berätta är att scenariot bygger på att det blir en mycket stor exploatering i södra Uppsala väster om Fyrisån. I en tidigare debattartikel Spårvagn inte svaret (2018-06-02) argumenterade undertecknad för att förhoppningarna om den enorma bostadstillförseln i området om 33 000 stycken sannolikt inte kommer att bli av. Då faller hela vitsen med just en stor investering för ett ickescenario. 

Redan samma månad på kommunstyrelsen den 24 februari fattade vi beslut om att förflytta 2000 bostäder från västra sidan om Fyrisån till dess östra sida genom ett intentionsavtal med SLU och Akademiska hus. I Ulleråker har vi redan tidigare skruvat ner planerna med tusentals bostäder. Detta sker trots styrets tydliga vilja att genomföra den extrema förtätning som spårvagnsidén är beroende av. Bostäderna ska byggas under flera decenniers tid, varför man behöver ta höjd för att andra styren och nya idéer kan prägla stadsutvecklingen under resans gång. Idéer om att bygga på fler håll i kommunen, mindre tätt, att det ska finnas mer grönytor och den ständiga frågan om vattentäkten som södra staden delvis ligger över kommer att leda till fortsatta nedrevideringar av exploateringsivern i denna del av staden.

Rent tekniskt finns därtill praktiska nackdelar med spårväg såsom säkerhet när spårvagnar har längre bromssträcka än bussar, spåren leder till risk för fallolyckor för cyklister och driftsstörningar blir svårare att hantera såsom snö och is.

Oavsett systemval kommer markpriserna att gå upp i stationsnära lägen där spårvagns- eller busstationerna kommer att positioneras. Det är gynnsamt för fastighetsägare vid dessa platser, och Uppsala kommun är en av dessa. Det är därför ostrategiskt att avyttra fastigheter i sådana attraktiva lägen innan marknaden fullt har prisat in den färdiga exploateringen. Samtidigt har marknaden visat svaghetstecken sista tiden i spåren av Coronaviruset, med breda börsnedgångar med tillhörande minskad riskaptit. Det är därför sannolikt en dålig affär för kommunen och skattekollektivet att sälja bostäder och andra fastigheter som redan är exploaterade i syfte att delvis stärka kommunens kassa inför spårvagnsvalet. Av det skälet lämnar undertecknad in ett initiativ till kommande kommunstyrelsemöte om att dels avbryta bostadsavyttringarna och de kommersiella lokaler som kommunen undersöker försäljningsmöjligheterna för i området.

Ett perspektiv som ofta glöms bort i detta sammanhang är att spårvagnskostnaden om ca 8-12 miljarder kronor, eller 60-70 tusen kronor per vuxen, betalas av kommunens samtliga befintliga invånare som bara till en minoritet har nytta av densamma. Det är en mycket stor kapitalförstöring när det fulla behovet av spårvagnar antingen inte uppstår eller uppstår först om 30 år. En tumregel på vad ett överskottskapital kan generera på aktiemarknaden under en sådan tidshorisont är cirka tusen procent genom breda indexfonder. I det privata näringslivet skulle aldrig något sådant här vara tänkbart av det skälet, men när det är skattepengar brukar politiker inte vara i närheten av lika noggranna. Nyttan är obefintlig för landsbygdsborna, liten i staden i allmänhet och även begränsad i södra staden i icke stationsnära lägen.

En och annan kan säkert lyfta fram att det inte skadar att ändå söka statlig medfinansiering för att eventuellt bygga spårväg, men det utesluter i sådana fall att man söker medel för utveckling av det mer ekonomiska alternativet BRT. Därför bör kommunstyrelsen på onsdag fatta beslut om att ansöka om statlig medfinansiering för BRT och stoppa utförsäljningarna av kommunala bostäder i området.