Valet närmar sig. I dag är det 497 dagar kvar till den 9 september 2018. Region Uppsala har en otroligt tuff tid framför sig med många utmaningar.
Oavsett vilken politisk majoritet som styr regionen efter nästa val har politiken att hantera att skattehöjningen på 55 öre är slut senast 2019, och vi kommer att sakna i storleksordningen 780 miljoner kronor under nästa mandatperiod.
Patienter ställer allt högre krav på vården, dels genom tillgänglighet och egen kunskap, men också på att vården ska hänga med i den digitala utvecklingen. Internetutvecklingen har öppnat en marknad som tycks vara helt ny för oss i vården med erbjudande av digitala tjänster, även vårdkontakter. Det är viktigt att våga reformera vården, även om det ibland tvingar oss att tänka om helt och hållet. Den digitala vården innefattar såväl ”enkla” lösningar som att kunna boka sin tid via nätet, eller att kunna maila sin vårdcentral. Men den innebär också större utmaningar som att utföra vård i hemmet, exempelvis genom digitala hjälpmedel eller videosamtal.
Det måste också utvecklas ett ersättningssystem som gör det möjligt att få betalt för utförande av digital vård.
Kommer den digitala vården att ersätta den fysiska? Det är många som frågar så när jag pratar om det här. Svaret är både ja och nej. Ja, den kommer förhoppningsvis att underlätta för exempelvis kroniker eller andra patienter med återkommande vårdbesök som ofta åker till vården för att stämma av värden, eller för avstämningssamtal. Den vården går att ersätta, men det kommer självklart inte att gå att stänga alla vårdenheter och ersätta dem med digitala. Det handlar snarare om att underlätta, hitta nya lösningar och komplettera vården där de gör bäst verkan.
Den digitala vården kommer i det korta perspektivet inte att spara pengar åt regionen – snarare tvärtom.
Omställningar är jobbiga att genomföra, oavsett om det handlar om förändrade arbetssätt eller att möta nya tidens vårdbehov. Det ställs i dag högre krav på tillgänglighet och det hanterar vi inte, eftersom köer och väntetider dessvärre ökar. Dessutom kostar en högre tillgänglighet pengar, inte minst i form av personal.
Hur ska regionen kunna hantera personalrekrytering och kostnadsökningar framgent, när vi redan nu har en allvarlig ekonomisk situation?
Demografin och urbaniseringen är en annan utmaning för regionen, både ekonomisk och genom hur vi fördelar resurser. Till skillnad från andra delar av landet växer hela vår region och det nära vårdutbudet måste öka. Det är vi nog överens om. Däremot är jag övertygad om att vi måste ändra det fysiska utbudet, inte minst av kvalitetsskäl.
Att tro att vi kan ha vård på samma sätt och i samma form som i dag även framöver är naivt. Vilken annan sektor ser ut som på 1970-talet?
Som om detta inte räckte. Landsting och regioner i hela landet har de senaste åren byggt ut vårdens lokaler flitigt, Uppsala är inget undantag. Vi bygger för i storlektsordningen sju miljarder kronor, vilket naturligtvis också ökar driftskostnaderna med ungefär 500 miljoner kronor årligen, vilka i och för sig ingår i de 780 miljonerna, men ändå.
Sanningen måste vi förhålla oss till, och återigen måste det finnas mod att förändra och förbättra. Hur ska Region Uppsala hantera denna verklighet framöver?
Vi står som sagt inför stora utmaningar och även om jag nu lämnar mina uppdrag som regionpolitiker, vill jag tro och hoppas att mina kolleger, oavsett partifärg, vågar ta till det mod till som krävs för att fatta tuffa beslut för att få en ekonomi i balans, en patientsäker vård, och rätt vård på rätt plats.
Nina Lagh, avgående regionråd (M)