Uppsala har i många fall saknat återplanteringsplaner och med varje ny detaljplan har kommunens trädskuld ökat. Information har saknats om när och var nedtagna träd ska ersättas. Trädens roll försummas när Uppsala kommuns klimatmål har fokus på utsläppssidan. Nedan skriver vi om två av många fall som synliggör trädskulden:
- Skogspartiet i Seminarieparken. Området som kommer att bebyggas hade en trädplantering med granar och diverse lövträd. Träden bedömdes inte ha något större naturvärde enligt den fastställda detaljplanen. Skogen med cirka 110 träd sågades ner i början av april 2023. När och var ska dessa träd ersättas?
- Svartbäcksgatan sträckan polishuset-Torbjörns torg. Längs med Svartbäcksgatan i mittfältet mellan Polishuset och Torbjörns torg växer det i dag 70 träd. Under åren har 18 träd tagits bort och endast stubbarna finns kvar. Tre arter av lind står för 95 procent av populationen. Trädens omkrets är 80-100 centimeter. Det finns även en trädallé längs gång- och cykelvägen mot ån mellan polishuset och Gamla Uppsalagatan. Ursprungligen fanns här 20 träd varav i dag 8 är fällda. De träd som fälldes var skogslönn, ask, skogsalm och avenbok. Sex av träden var stora, 140-375 centimeter i omkrets. Av nämnda 108 träd har 26 fällts, det vill säga 24 procent av den ursprungliga populationen, utan att ersättas.
Med Alnarpsmodellen kan man räkna ut återanskaffningskostnaden för träden, alltså hur mycket det skulle kosta att återplantera med lika stora storlekar som växer på platsen i dag, eller hur många små träd som måste planteras för att komma upp i samma stamvolym. Enligt denna modell skulle en uppskattad kostnad för återanskaffning för 110 träd i Seminarieparken vara 6 600 000 kronor och för 26 träd längs med Svartbäcksgatan 1 820 000 kronor.
Uppsalas budget för träd är knapp i förhållande till behovet. Det finns circa 28 000 stadsträd på allmän plats. I sin plan för Uppsalas träd skriver kommunen att man under perioden 2024-2026 ska ta fram planer för nya träd, skapa mikroskogar och göra en årlig sammanställning av trädbeståndets förändring, säkerställa att fler träd planteras än som tas ner och ha platser för trädkompensation. Äldre alléer och solitära stadsträd ska värnas och bevaras som ett led i en koldioxidpositiv stadsutveckling.
Detta rimmar illa med de 333 alléträd och de drygt tusen övriga träd som ska fällas enbart för spårvägen. Förlusten av Ulleråkers tallar och annan skog på grund av exploateringen tillkommer.
Investeringsmedel för nyplantering är cirka 1 miljon kronor/år, för återplantering 2 miljoner. Detta räcker inte för att betala av någon trädskuld.
Uppsala kommun påstår sig ha höga ambitioner för Uppsalas träd för att uppnå en koldioxidpositiv stadsutveckling, men visar inte hur detta ska ske. Varför använder man inte kalkyleringsmodellen i-Tree? I projektets slutrapport 2020 medverkade nio städer, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö. Uppsala kommun hade valt att avstå från att delta och redovisa kvantifierade data för stadsträdens betydelse för dagvatten, upptag och inlagring av kol och påverkan på luftföroreningar.
Vi anser att det är ytterst angeläget att varje ny detaljplan kompletteras med en i-Tree-analys för kvantifierade data som beskriver miljöeffekterna av ny bebyggelse och infrastruktur samt redovisar hur, när och var kompenserande åtgärder kommer att utföras och att tidsperspektivet tas in i kalkylen.
Träd har lång leveranstid innan de kan ge oss sina ekosystemtjänster. Detta kommer inom kort att bli mycket påtagligt för de 333 alléträd och övriga träd som ska tas ner för spårvägen. Långt ifrån alla kommer att ersättas i närheten av tidigare växtplats. Klimatförändringens skyfall och värmeböljor kommer inte att invänta återväxten och skönhetsupplevelsen dröjer. Det kommer att ta cirka 40 år innan man ser någon påtaglig återställning av gaturummet där alléer nyplanterats, om träden lyckas etablera sig i sin nya miljö.
Uppsala behandlar sina träd illa och trädskulden växer.