REPLIK
Timbro föreslår (UNT 14/2) att Uppsala kommun ska avstå möjligheterna att få statlig finansiering av 500 extratjänster till långtidsarbetslösa och försörjningsstödstagare i Uppsala. Som motivering påstås att extratjänster visat sig vara dyrt och ineffektivt samt att de ges till fel grupper. Timbro behöver argumentera bättre och sluta raljera över avarter som uppkommit i kölvattnet av modellen.
Vad är då extratjänster? Extratjänst är en arbetsmarknadsanställning hos en arbetsgivare inom välfärdssektorn – offentlig, kulturell eller ideell. Det är till för den som varit långtidsarbetslös eller som är nyanländ i Sverige. Inom ramen för insatsen ges individen även möjlighet att studera vilket möjliggör kunskapstillämpning på en arbetsplats. Forskning på området visar att individer som får en subventionerad anställning tjänar på det och kommer snabbare att få ett icke-subventionerat jobb.
Jag vill påminna Timbro om att Sverige, oavsett regering, länge haft olika varianter av arbetsmarknadsåtgärder med subventionerade anställningar från staten. Skillnaderna har mer handlat om benämningar än innehåll. Statens målsättning har alltid varit att föra in långtidsarbetslösa in på arbetsmarknaden. För övrigt är extratjänster något som riksdagen har fattat beslut om, menar Timbro att vi helt ska strunta i demokratiskt fattade beslut oavsett om vi gillar dem eller ej?
När vi i Uppsala kommun uttalar oss gör vi det främst ur ett kommunalt perspektiv. Uppföljning av personer som har ekonomiskt bistånd och som får en extratjänst sker såväl före som efter för att se om de finns kvar i våra register. Hittills har den uppföljning vi gjort visat att vårt påstående stämmer väl: cirka 71 procent av de som fått extratjänster och tidigare varit beroende av ekonomiskt bistånd har inte det längre. Det är vårt uppdrag. Timbro blandar äpplen och päron i sin argumentation mot Uppsalas strävan att bryta utanförskap. Jag håller med att sänkt skatt på arbete, förbättrat företagsklimat och stärkt koppling mellan skola och näringsliv är framgångsrika metoder för att få fler i arbete. Det skulle fungera i en idealisk värld. Men vi lever inte i en sådan värld. Bland de som har behov av arbetsmarknadsåtgärder finns mycket ohälsa och bristande grundkunskaper. Det är kommunernas verklighet idag.
Timbro måste komma ut från sin teoretiska bubbla i centrala Stockholm. Verklighetsförankrade analyser måste utgå från kommunernas vardag, inte den som präglar Kungsgatan 60 i Stockholm.