Jag vill att vi lägger de partipolitiska skillnaderna åt sidan för en stund. För även om det är mycket som skiljer partierna åt kring hur vi ska ta oss an Sveriges många och stora utmaningar är det ändå vissa värderingar jag uppfattar förenar oss.
Vi har precis lämnat en valrörelse där vi alla riksdagspartier tydligt markerat att skolan är bland det viktigaste vi har. Att vi behöver säkra en god utbildning för våra barn och unga. Vi har varit överens om vikten av att investera i barnen. Att dagens elever ska ges en god och trygg utbildning där alla får möjligheten att utvecklas på sina villkor, oavsett vilken skola de går på.
Jag är kommunalråd med ansvar för skolorna i Uppsala kommun. Vi har en stark ekonomi med goda förutsättningar. Trots dagens läge med stigande inflation har vi kunnat budgetera för en stor ökning av resurserna till skolan. Vi har lagt många politiska ambitioner åt sidan för att prioritera Uppsalas elever. Men ändå ser jag att det inte räcker.
Tidigare i höst konstaterade Sveriges kommuner och regioner att staten behöver skjuta till 20 miljarder kronor kommande år för att välfärden ska hålla samma kvalitet som i dag. Regeringen har nu föreslagit 6 miljarder. Det räcker inte på långa vägar. För precis som vartenda hushåll, drabbas våra skolor av de höjda priserna. Och jag tror uppriktigt inte att någon politiker vill att våra barn och ungdomar ska behöva betala med sin framtid för detta.
Jag kontaktas dagligen av oroliga skolledare som, trots en stor uppräkning av pengar, är förtvivlade över hur de ska få ihop sina resurser. För skolorna är inte som de välbeställda hushållen som kompenseras med skattesänkningar. De kan inte skjuta på semesterresor eller skippa hämtpizzan. Skolor är lärare, elevassistenter, lunch och läromedel. Det är städning, skolskjuts och vaktmästare. Och då har jag inte ens nämnt fritidshemmen.
Under valrörelsen delade alla partier oron över att den psykiska ohälsan ökar bland barnen. Vi diskuterade olika lösningar där vi ofta var överens om att elevhälsovården måste stärkas. Det kan väl inte vara er mening att resurserna skulle minska?
I valstugorna tävlade vi om hur skolorna skulle bli bättre. Vi talade om fler lärare, kompetenssatsningar och löner. Om ökad undervisningstid, ordning och höga förväntningar. Vi ska väl inte göra tvärtom?
Under valdebatterna växlades många vassa repliker kring ungdomskriminalitet. Vi konstaterade ofta att det viktigaste vaccinet mot ett liv utanför lagens ramar är att klara skolan. Det var väl aldrig meningen att vi skulle gå i motsatt riktning?
I Uppsala har vi som tur är kunnat få ihop en stor resursökning till skolan. Men utan ett rimligt stöd från staten räcker det inte. Och då är vi ändå en stark kommun med goda skatteintäkter. Hur andra kommuner med svagare ekonomi just nu kämpar vågar jag knappt tänka på.
Därför vädjar jag nu till regeringen och Tidöpartierna. Tänk om. Låt ingen politisk prestige stå i vägen. Det räcker inte med löften om framtida satsningar, våra elever finns i skolan här och nu. Vi har inte råd med förlorade år.
Med hopp om förbättring.