Europa seglar som Odysseus mellan Skylla och Karybdis. Land efter land stänger sina gränser för att minska smittspridning av coronavirus för att komma undan Skylla och då stängs också handel och transporter mellan länderna, så att en redan skör världsekonomi riskerar att raseras till i värsta fall ren depression rakt iväg ned i Karybdis.
Så ser det ut på många håll nu. Vad är motkrafterna – eller måste vi vänta ända tills Odysseus är tillbaka i Ithaka?
Kritiken är skarp emot EU:s bristande förmåga att samla krafterna till gemensamma insatser för att få bukt med smittohärderna, liksom svårigheterna att handla skyddsutrustningar mellan medlemsländerna i den inre marknaden .
Samtidigt har EU-kommissionen fattat beslut som i den upphetsade debatten har kommit i skymundan.
Gemensamma beslut fattas om vad som egentligen i allt väsentligt är medlemsländernas kompetens, som sjukvårdslager och gemensam upphandling av medicinsk skyddsutrustning EU:s forskningsprogram finansierar 18 olika forskningsprojekt för att snabbt finna vaccin mot covid.19.
Ett för EU gemensamt gränsbeslut med tillfälligt stopp för inresa till EU har medlemsstaterna accepterat samtidigt som det fria flödet av matvaror och medicin mellan medlemsländerna garanteras genom så kallade gröna korridorer.
Ett första ekonomiskt stödpaket har lagts fram med oväntat flexibla statsstöds- och budgetregler och ökad finansiering till småföretag och omfördelning av strukturfondspengar.
Den europeiska centralbanken har också beslutat om drastiskt ökade köp av statsobligationer för att avlasta skuldtyngda länder – som Italien, där den finansiella – och medicinska - oron är stor..
Frågan kvarstår om EU står inför försvagning och splittring mellan ett ”rikt”nord och ett ”fattigare” syd. Eller kommer unionen genom nya – oväntade - och samlande lösningar i stället att gå stärkt ur krisen? Den debatt som pågår intensivt om massiva sameuropeiska stimulanser illustrerar detta. Villkorslösa eller villkorade stöd?
I avsevärd mån har Tyskland släppt sin rigida hållning till de egna budgetrestriktionerna och ett extraordinärt stort tyskt stimulanspaket har lanserats efter intern debatt. Kan nya mönster skönjas i det ekonomiska samarbetet i Europa? Oklart idag men gamla låsningar verkar kunna vara på väg att ge med sig.
EU har nyligen beslutat att hålla en så kallad Framtidskonferens. Hittills har diskussionen inte handlat om innehåll och ändamål utan så gott som enbart om form och roll för EU:s olika organ. Den dubbla krisen nu, hälsomässig och ekonomisk – lär nog emellertid tvinga fram en dagordning om syfte och substans för att finna verkliga vägar att stärka unionens befogenheter och beslutskapacitet.
Kriser brukar vara nödvändiga motorer för att få de trögrörliga EU-organen att röra sig – och i riktning mot en förstärkning av samarbetet.
I den coronabetingade handelskris som nu tornar upp sig – sålunda utöver Trumps enfaldiga men farliga begränsningar mot Kina och USA:s grannländer, så får den Europeiska Unionen och dess medlemsländer påminna sig om att vi vid sidan av USA är världens största handelsområde och med en avgörande viktig handelspolitisk aktör i den europeiska kommissionen.Att återupprätta vad som nu är möjligt av frihandeln är sålunda i hög grad ett europeiskt ansvar.
För att parera Karybdis utan att krossas av Skylla krävs att den Europeiska Unionen lär av den medicinska krisen och förmår att gå mot gemensamt beslutsfattande. Och det är faktiskt vad som nu sker genom den nya Kommissionens agerande inom hälsopolitiken. Ett resultat av dagens elände kan eventuellt bli att vitala delar av detta område förs över till gemensam EU-kompetens från medlemsländernas domvärjo.
Att växa genom kriser är sålunda ett av unionens kännetecken. Men hur skapar man en solidaritet utanför nationsgränserna som införlivas i medborgarnas sinnen? De europeiska fäderna och mödrarna förstod att skapa känsla för grannen i de gamla omstridda gränstrakterna. Nya identiteter växte fram vid Rhen och Mosel.
Och idag? En ung generation är van att lära av andra. Gör allvar av den så kallade femte friheten, så att det blir fritt att studera och forska hos varandra. Lägg nu lika mycket energi på något ännu större än Erasmus, med samma kraft som när den gränslösa inre marknaden skapades.
Låt det även bli grunden till en i verklig mening gemensam europeisk arbetsmarknad – kanske i framtiden med en europeisk arbetsförmedling och med jobb i EU:s ”green deal”. Behoven blir stora efter den ekonomiska krisens utslagning av småföretag och gig-ekonomi.
Den globala välfärden kan öka. Europa kan ta initiativ till en ”rebirth of democracy” som nu sitter trångt på många håll. Men då måste medborgarna också uppleva praktiskaband till större gemenskaper än den egna nationen för att kunna känna av trygghet och välfärd i det egna livet.