Ända sen den europeiska pelaren för sociala rättigheter inrättades för knappt fyra år sedan har vi sett förslag som flyttar arbetsmarknadsfrågor och socialpolitik till EU-nivå. Det riskerar få långtgående konsekvenser, inte minst för svensk del eftersom vår arbetsmarknad på flera sätt skiljer sig från resten av länderna runtom i EU. Den tydligaste skillnaden är att vi har självständiga fack och arbetsgivare som tillsammans förhandlar om löner genom kollektivavtal och inte genom direkt lagstiftning. Inte minst har förslaget om en europeisk minimilön tydligt visat hur långtgående de nya initiativen kan gå.
Ett annat förslag som hotar svensk arbetsmarknad är EU-förslaget om ökad lönetransparens för att komma till rätta med ojämlika löner och lönediskriminering. Även om förslaget har goda intentioner skulle det få långtgående konsekvenser för svensk arbetsmarknad, utan att faktiskt göra någonting åt jämställdhetsproblemen. Sverige har kommit en bra bit mot ett mer jämställt samhälle utan pekpinnar och lagstiftning från Bryssel.
Förslaget som nu ligger på bordet är feltänkt redan från första paragrafen: Att det är enkelt för politiker att centralt bestämma vad som är rimliga parametrar och kriterier och avgöra vad som är en rimlig lön för ett visst arbete. Genom centralplanerade bestämmelser om vad en viss tjänst faktiskt innebär försvåras även framväxten av nya jobb på framtidens arbetsmarknad. Det är långt ifrån den tradition som gjort svensk arbetsmarknad och löneutveckling så framgångsrik som den faktiskt är i en internationell kontext.
Därtill strider förslaget som uppmuntrar till domstolsprocesser för arbetstagare mot svensk praxis. Det innebär att den enskilde kan driva en dyr rättegång där arbetsgivaren som huvudregel inte kan få ersättning för rättegångskostnader även om arbetsgivaren vinner målet. Det är en form av omvänd bevisbörda som vi inte har i svenskt rättsväsende.
Kommissionens ursprungsförslag är dessutom tänkt att gälla för företag med fler än 250 anställda, men ansvariga förhandlare i EU-parlamentet vill ändra detta till att omfatta alla företag med fler än 10 anställda. Detta får inte minst konsekvenser för små- och mellanstora företag eftersom förslaget innebär radikalt ökad byråkrati för såväl företag och myndigheter.
Att ursprungsförslaget inte tog hänsyn till hur svensk arbetsmarknad fungerar är uppenbart, men parlamentets går ännu längre och struntar blankt i de invändningar som förts. Det är uppenbart att parlamentets förslag genomgående är plakatpolitik, helt utan verklighetsförankring och förståelse för svensk arbetsmarknad. I bästa fall är Europarlamentets förslag ett slag i luften, i värsta fall äventyrar det svensk arbetsmarknad.
Precis som med andra förslag från den europeiska pelaren för sociala rättigheter har den svenska regeringen agerat senfärdigt. I stället för att lyssna på Moderaternas varningar från början har man levt med vanföreställningen att förslaget om lönetranspans inte hotar svensk arbetsmarknad. Antingen förstår regeringen inte allvaret eller så vill man inte förstå. Sverige är förtjänt av en regering som bryr sig och som står upp för svensk arbetsmarknad.
För oss moderater är det viktigt att arbeta för likvärdig lön för likvärdigt arbete och på alla sätt mota alla former av diskriminering. EU-länderna behöver fokusera på konkurrenskraft och arbetsskapande åtgärder. Till exempel genom forskning, ny teknik och regelförenklingar för företag. På så vis främjas inte minst kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, fler kvalificerade arbeten och högre löner.
Moderaterna står upp för svensk arbetsmarknad och kommer aldrig acceptera uppenbart skadliga förslag för svensk arbetsmarknad. Det är dags att regeringen och vaknar upp och inser detta.