Trots stora medicinska framsteg, dör fortfarande ett stort antal människor i Sverige av kroniska sjukdomar som olika former av cancer, neurologiska sjukdomar och andra svåra sjukdomar. Den traditionella sjukvården spelar en avgörande roll för behandling av kroniskt sjuka. Samtidigt finns flera komplementära alternativa behandlingsmetoder som ännu inte vetenskapligt belagts, men som uppvisar goda resultat.
En av dessa är en immunterapimetod med lågintensitetslaser som utvecklats av Susanna Johansson under 30 års tid, och som idag används vid behandling av ett stort antal patienter i Sverige, Norge och Storbritannien. Resultaten är omvittnat goda. Många kroniskt sjuka patienter, som från den traditionella sjukvården erhållit besked att palliativ vård är allt som återstår, har genom laserbehandling inte bara överlevt, utan även tillfrisknat på ett oväntat bra sätt.
Detta omvittnat betydelsefulla komplement i behandling av olika cancerformer, ALS, ryggmärgsskada, ME/CFS med flera sjukdomstillstånd, hotas nu av en rättsprocess som saknar motstycke i Sverige. Hela laserbehandlingsmetodiken, som är unik i världen, hotas i grunden, liksom alla de patienter som riskerar sina liv vid utebliven behandling. Allt detta på grund av en rättsprocess som präglas av en osaklig och förutfattad inställning till denna form av alternativ behandling, som är ett hot mot den traditionella sjukvården.
Detta är djupt oroande, både ur moralisk och rättsäkerhetsmässig synpunkt, då vi inte kan göra annat än misstänka att detta i grunden handlar om att stoppa all form av innovativ behandlingsmetodik av livshotande sjukdom.
Sverige står nu inför ett avgörande rättsfall, som kan vara det mest avgörande rättsfallet någonsin, vad gäller alternativ behandling för att rädda kroniskt och akut sjuka patienter. Tyvärr är vår slutsats att vi står inför ett nationellt rättshaveri av en skala som riskerar att påverka den enskilda människans rättssäkerhet under lång tid framöver. Under våra långa yrkesliv har vi inte mött en så nonchalant hantering av fakta och vittnesmål som den Svea Hovrätt redovisar i mål B 461-18 mot Susanna Johansson när hovrätten dömer henne till två och ett halvt års fängelse för grovt bedrägeri utan att ett enda av de centrala beviskraven är uppfyllda.
I botten ligger en tvist om ett utdelat stipendium. Har den tilltalade använt tilldelat stipendium till annat ändamål än vad som var avsett? Alla frågor som berör denna centrala aspekt har besvarats av den tilltalade med skriftliga dokument, intyg och vittnesutsagor. Den tilltalade har visat att allt hon sagt och gjort i frågan kan dokumenteras.
Svea Hovrätt har valt att ignorera dessa svar och skriftliga bevis. Inte genom att redovisa andra fakta (från åklagarens sida) som beslår den tilltalade med lögn. I stället väljer man att ersätta fakta och bevisargumentation med ren spekulation och svepande skrivningar på ett sätt som är häpnadsväckande och skrämmande.
Till det kommer att man helt bortsett från att en del vittnesuppgifter har varit bevisligen oriktiga (tydligt belagt i hovrättsförhandlingarna) och ignorerat vittnesmål som talar till den tilltalades fördel. Ingenstans för man ett juridiskt resonemang i domen där man väger fakta och bevisning mot varandra och drar slutsatser.
Det är en unik dom från Svea Hovrätt som saknar rättssäkert djup i resonemang och redovisning av domskäl.
För oss undertecknare, som känner den tilltalade och hennes yrkesutövning, är det svårt att frigöra oss ifrån tanken att det finns underliggande samhällsstrukturer som väglett hovrätten. En icke-etablerad människa mot etablissemanget.
Cell Energy Treatment (CET) är en metodskyddad och patenterad behandling som vi, och mängder av andra människor, personligen har sett leda till unika resultat där människor med livshotande sjukdomar har tillfrisknat på ett sätt som skolsjukvården inte kunnat matcha.
Vi inser att just detta påstående är sensationellt och kräver en längre och djupare hantering, något som faller utanför vårt syfte med den här debattartikeln. Men det är den här verksamheten som, likt en skugga, också synes ha värderats i rättegången. Inte av målsägande, olika vittnen eller andra (från läkare, professorer etc.), de har alla samma inställning; den tilltalade är skicklig på det hon gör och är framgångsrik. Men domstolens ledamöter har valt att låta det faktum att den tilltalade inte tillhör det medicinska etablissemanget spela en stor roll i domen.
Medarbetare från Karolinska Institutet och konkurrenter till den tilltalade spelar en central roll i rättegången även om det inte syns i domskälen, men väl i rättegången. De vill alla komma åt hennes kunskaper och arbetsredskap och medarbetare på KI har också försökt att tillskansa sig Susanna Johanssons verktyg och yrkeskunskap.
Ingen ifrågasätter alltså hennes arbete. Tvärtom.
En bieffekt av detta justitiemord är att flera patienter nu går miste om livsviktig behandling om domen mot Susanna Johansson står fast.
Vi sätter vårt hopp till att högsta domstolen bifaller den resningsansökan som nu lämnats in av den tilltalades ombud, advokat Olle Kullinger och tidigare ordföranden i högsta domstolen Johan Munck och att Svea Hovrätts dom granskas i sina grunder.
Nina Rehnqvist Ahlberg
professor emerita i kardiologi, fd överdirektör för Socialstyrelsen och chef för Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU
Stefan Csillag
professor emeritus i fysik, Stockholms universitet
Hans De Geer
Bertil Villard
tidigare advokat
Göran Nyström
advokat