I en nyligen offentliggjord intervju med amerikanska CNN avfärdar statsminister Stefan Löfven alla påståenden om att de svenska coronaåtgärderna varit otillräckliga. Samtidigt visar Socialstyrelsens statistik från senhösten förra året att 73 procent av alla dödsfall till följd av covid-19 har drabbat personer med äldreomsorg och att nästan 90 procent av de som avlidit har varit 70 år eller äldre. Den primära strategin har hela tiden ändå varit enligt såväl Folkhälsomyndigheten som regeringen att skydda de äldsta och kroniskt- och multisjuka. En målsättning som har misslyckats enligt vad Coronakommissionen skriver i det första delbetänkandet ”Äldreomsorgen under pandemin” (SOU 2020:80).
Statsminister Löfvens avvisande av kritiken mot delar av den svenska covidhanteringen blir minst sagt märklig med tanke på slutsatserna i Coronakommissionens delbetänkande. S-debattören Widar Andersson beskriver träffande nog kommissionens rapport som en ”trovärdighetens dag”. Infektionsepidemiologen professor Joakim Dillner hävdar att den svenska strategin måste ses som ett misslyckande av den enkla anledningen att väldigt många i landet har förlorat livet i covid-19. Professor Dillner hävdar att sena testningar, att man inte lyckats skydda äldreboenden och att politiken angående inreserestriktioner har brustit och bidragit till de höga dödstalen. Till detta kan även adderas senfärdigheter, bristande koordinering och motstridiga uttalanden men även Folkhälsomyndighetens alltför veka språkbruk. Att rekommendera ger intryck av ett visst mått av frivillighet. Enligt statsministern har man också valt frivillighetsprincipen när det gäller efterlevnaden av påbuden. Sympatiskt kanske men inte särskilt väl genomtänkt eller effektivt har det visat sig. Statsepidemiolog Anders Tegnell å sin sida hävdar att just uttrycket rekommendationer är det skarpaste kommunikationsvapen myndigheten har att ta till. Vad är det för fel på exempelvis måste eller skall. Ordval som rimligen uppfattas som mer tvingande av de flesta.
Covid-19 är klassad som samhällsfarlig sjukdom och den smittskyddslagstiftning som finns är tänkt att reglera människors beteende med avsikten att begränsa spridningen av sjukdom. Är det möjligen så att Folkhälsomyndigheten och regeringen själva brutit mot delar av smittskyddslagstiftningen genom att inte tillräckligt väl informera om den tvingande lagstiftning som finns tillgänglig och att den vägen inpränta hos befolkningen vad lagstiftningen faktiskt kräver av oss medborgare i en situation med samhällsfarlig smitta. Som smittskyddsläkare i Norrbotten så pricksäkert uttryckt det hela, ”en smittskyddslagstiftning som inte används skiter folk i”.
När detta skrivs har snart 15 000 personer i Sverige förlorat livet till följd av covid-19. Det i jämförelse med våra grannländer stora antalet individer som avlidit i covid-19 i Sverige och att en absolut majoritet av dessa tillhör någon av de riskgrupper som enligt strategin särskilt skulle skyddas kan inte uppfattas som annat än ett betydande misslyckande.
Coronakommissionens slutbetänkande som beräknas presenteras första halvåret 2022 kommer att göra klart var och hur det brustit i den svenska coronahanteringen och den för många fatala samhällsspridningen av covid-19. Regeringen och Folkhälsomyndigheten måste denna gång mer aktivt lyssna in alla delar av den utredning som man själv har tillsatt och samtidigt klara av att lägga prestigen åt sidan.