Den 19 maj berättade ledarna för Uppsalas politiska partier i UNT hur de tänker rösta i det lokala val om Uppsalas framtida tillväxt, som Utvecklingspartiet (UP) initierat. Att partiledarnas nu avslöjade valhemlighet påverkar väljarna är nog inte troligt. I en så viktig fråga lär personliga skäl och inställningen till hittillsvarande sätt att sköta stadens utbyggnad väga tyngre och avgöra om det blir ja eller nej. Mer än man skulle tro av pågående debatt finns goda skäl att bejaka UP:s förslag att bygga ut ett antal valda kransorter. Nedan visas hur förslaget kan bli en vinst inte bara för Uppsala stad utan också för orterna i fråga.
Uppsalas centrum bär prägel av sin 900-åriga tillvaro. Väster om ån ligger stadens äldsta del med idel officiella byggnader utan rimlig plats för nybyggnad. Östsidan av ån domineras av 1600-talets rutnätsplan som med sina mått idag är för trång för den utveckling som tränger sig på. Här går det inte att förtäta mer än som redan skett utan att fördärva den småskaliga, trivsamma stadskärna som flertalet Uppsalabor värnar om och vill behålla. Hur lätta på trycket?
Att, som nu, fortsätta i gammal stil och låta staden flyta ut över slätten är inte försvarbart. Bördig åkermark blir alltmer en bristvara, och bebyggd jord kan inte återställas. Att inte beakta att det är dyrbar åkermark som tas i anspråk för annat än odling vittnar om brist på förutseende och framåtsyftande planering. Slätten är vår framtida ”kornbod”. Det går inte att låta staden äta sig vidare utåt över slätten som hittills i tron att allt förblir som det alltid varit. Trots återkommande, globala vittnesbörd om att förutsättningar som tagits för givna kan skifta förr än man anar, fortsätter vi här i Uppsala, oberörda av sådana signaler, som om ingenting kan förändras i vår lilla del av klotet. Världsläget talar för att vi kommer att behöva all den odlingsbara mark som ännu återstår av Uppsalaslätten.
En möjlighet att lösa Uppsalas planeringsproblem mer långsiktigt erbjuds oss i valet 9 juni. UP:s förslag att satsa på en utbyggnad av valda kransorter kan vara nyckeln. På sikt kan man tänka sig fler orter än de som nämns i förslaget. I vissa orter har, generellt sett, delar av den lättbyggda slättmarken gått åt till kolonier av småhus utan att man undersökt om det fanns impediment eller andra alternativ att tillgå. Icke odlingsbar mark blir kostsammare att planera och bebygga men i gengäld miljömässigt mer spännande att bebo än de enahanda raderna av lådor på slätten.
En del kransorter är i dag i stort sett sovstäder. Kanske finns en bensinmack med tillhörande kiosk, i bästa fall en enstaka livsmedelsaffär. Tråkiga miljöer att besöka. Asfalt, brist på grönt, grå miljöer man helst passerar.
Liv och rörelse måste till om någon ska välja att bo i kransorten hellre än att ha nära till allt i staden. Men kransorten kan inte förväntas erbjuda allt man kan önska. Snabb förbindelse med Uppsala är därför en prioritet. Annars kommer planen inte att fungera. Upptåget var när det kom ett föredömligt exempel. 50 minuter med bil från centrala Uppsala kunde bytas mot 5 minuter med tåg.
Kransorten måste vara attraktiv att leva i, inte bara bo. Där måste finnas verksamheter, företag att arbeta på, platser att mötas på, platser att förströ sig på, och det måste ske saker där som lockar till besök. Viktigast av allt är dock att kommunen hänvisar verksamheter till orterna och underlättar deras etablering, blivande arbetsplatser, stora såväl som små.
Att ”satsa på kransorterna” innebär sålunda inte bara att ”avlasta Uppsala” vilket det förvisso skulle göra. Men det innebär också en chans till nytt liv för den enskilda orten. Den blir en attraktiv plats där man kan både bo och arbeta. Sedd som i denna skiss blir kransorten ett tilltalande alternativ till att bo i staden. Ett ja i omröstningen 9 juni kan innebära början till en ny utbyggnadsprincip för Uppsala.