Många svenska städer förändras nu snabbt. Hur kan vi finna tid att förvalta styrkor och hantera svagheter i varje stadsdel som förtätas? För många planprocesser i Uppsala saknas ofta en diagnosfas som grund för alternativa och realistiska framtidsbilder och förslag. Det är ju först därefter det är möjligt för medborgarna att ta ställning i samråd.
Eriksberg är ett av många områden som förtätas.
Men just Eriksberg kan bli ett gott exempel på hur staden kan växa samstämmigt med natur, miljö och befolkning.
En nyskapande metod i Eriksberg där måttlig utbyggnad föregås av samtal med de boende om platsens värden, kan ge andra stadsdelar vägledning till fler bostäder, bättre trafik, stärkt grönstruktur och tryggare upprustning utan ekonomiskt utsortering. Vi genomförde nyligen en snabbenkät (15–28 februari), samtalade med några få personer vid vårdcentralen och en av butikerna samt höll ett offentligt seminarium i skolan (1 mars) om aktuell forskning om hållbar stadsutveckling. Dessutom har allt fler Eriksbergsbor börjat göra gåturer i ”heta” områden.
Dessa insatser visar en engagerad lokalbefolkning i Eriksberg som vill delta i planeringen med sin platskunskap.
Snabbenkäterna följs nu under några år med omfattande studier bland vuxna, ungdomar, samhällsservice och verksamheter.
FN:s Habitatagenda talar om sju hållbarhetsdimensioner i världens moderna mänskliga bosättningar: (1) Förnybar energi och fysisk resurshushållning i samband med varsam renovering och måttfull nybyggnad. (2) Den ekonomiska hållbarheten skapas bäst genom en varsam utbyggnad med måttliga prisökningar samt en dialog mellan boende, butiker och samhällsservice. (3) Förtätning av bebyggelsens grönytor handlar till exempel om att utveckla värdefulla parker, skogsdungar lekbackar, gångstråk, spelytor, rekreationsgläntor, oplanerade mellanrum och träningsslingor. (4) Städers och stadsdelars form, organisation och styrning påverkar hållbarheten och förutsätter en måttlig exploatering i måttlig fart och med aktivt medborgardeltagagande. (5) Många enkla relationer skapar starka grannskap och chans till hållbara livsstilar, men tar tid att utveckla. (6) FN:s Habitatagenda betonar också stadsdelars kultur och särart (dess historia, lokala traditioner scenkonst, bildkonst och sport). (7) Slutligen betonar Habitatagendan platsers flersinnliga kvaliteter – utblickar och arkitektur, ljudlandskap, dofter, värme, sol och skugga.
Eriksberg har goda grundförutsättningar men kan stärkas i alla dimensioner.
Detta förutsätter en måttlig kompletterande ny bebyggelse, tillskott av yngre familjer och ett bättre underlag för ny service och en fördjupad kultur.
Aktuell Europeisk forskning visar vilka åtgärder som behövs för att skapa hållbar stadsutveckling när helt nya stadsdelar byggs upp. Med vår tids nya teknik och aktuella miljövärderingar behöver planeringen bland annat tillämpa:
Omvänd trafikplanering: med en jämn fördelning mellan aktiv rörlighet (gång och cykel), kollektivtrafik och privatbilar; där trafiknäten planeras i en ny sekvens (först gång- och cykelnät, sedan kollektivtrafiknät och sist bilvägsnät). Uppgraderad turtäthet, bekvämlighet på bussar och spårvagnar och servicestationer samt nya informationssystem på hållplatser, i affärer och ombord.
En dynamisk grönplanering som visar den värdefulla grönskan i fyra skalor – byggt inte minst på de boendes information. Landskapsanalys, gåturer, visionsbilder och förstärkning av smultronställen behöver utföras i samråd med de boende.
Principer, volymer och nyckeltal. Baserat på 20 års forskning om grannskap i till exempel 1950-talsområden som Eriksberg, vet vi att dessa områden har en bra balans mellan täthet och rymlighet.
Det finns plats för förtätning men inte alls i den omfattning som nu föreslagits. Grundprincipen för denna stadstyp är att stadsdelens struktur, volymer och nyckeltal inte ändras radikalt. Socialt hållbara boplatser med högt kvarboende förutsätter ett bra grannskap, goda servicefunktioner och kommunikationer, trygghet och stabilitet, närhet till natur och grönska, mångfald i aktivitetsutbud och social mångfald.
Därför behöver de föreslagna volymerna av ny bebyggelse minskas åtminstone till hälften.
Det befintliga Eriksberg måste respekteras så att ny bebyggelse inte lägger sig över den gamla inbodda stadsdelen som en invasionsstyrka. Exploateringstalet bör inte överstiga 2. Nya gårdar får inte slutas utan ha en–två öppningar för att tillåta sammanhängande promenad- och lekstråk i kvarteren. Soliga innergårdar åtta månader om året med måttligt höga hus (högst fyra–fem våningar och fasadavstånd på 20–30 meter). Ett mindre antal moderna punkthus kan ge en möjlighet för äldre att bo kvar i området. Liksom nu är det rimligt att alla bostäder är insynsskyddade och har åtminstone någon fri utblick. Det behöver också prövas om utbyggnad kan ske mer jämnt fördelad bland hyreshus, bostadsrättsföreningar och i villaområdet.
Utbyggnaden bör ske i flera etapper under en hel generation (25 år).
På så vis undviker påfrestande vågor av åldersgrupper som sköljer över samhällsservice, kulturhus, skolor och butiker. Och på så vis finns tid att utvärdera effekter av varje etapp innan en ny påbörjas.
Snabbenkäten visar några tydliga tendenser – boende i Eriksberg är genuint oroade över trafiken, parkering (en känd effekt i förtätningsprojekt). Nästintill alla är oroade över förlust av grönytor. Oron är också stor för kraften i omvälvningen – en massiv förtätning kommer att innebära år av oro och otrygghet, mindre ljus och mer buller i stadsdelen under en betydande tid. En omvänd tendens är att många Eriksbergsbor uppfattar att servicen kan förbättras.
De små stegens strategi med lagom volym, måttlig skala och i ett skäligt tempo bör prägla den fortsatta utvecklingen av program och planer för Eriksberg.
Eriksbergsborna är engagerade och kunniga om sin stadsdels styrkor och svagheter. I en ordentlig dialog kan Eriksberg förtätas måttligt och på kuppen kan stadsdelen hjälpa Uppsala förstå bättre hur staden kan växa hållbart i framtiden. Den ”förlängning” av samrådstiden som utfärdades räcker inte långt men det är en början för att kunna fortsätta medborgardialogen som nu kommit igång. Tillsammans kan beslutsfattare, planerare, företag, forskare, och medborgare forma framtidens hållbara Uppsala.
Per G Berg, professor i landskapsarkitekturFredrik Eriksson, sociologTuula Eriksson, boendesociolog