Sedan planprogrammet för Eriksberg och Ekebydalen antogs 2017 har kritiken varit massiv från medborgare och tunga remissinstanser. Hammarparken är liksom andra skogsområden i Eriksberg till stor del täckt av naturskog med mer än hundraåriga tallar och aspbestånd med högt skyddsvärde. De äldsta och mest värdefulla närskogarna i Eriksberg fick detaljplaner först. Ett överklagande till mark- och miljödomstolen räddade Blodstensskogen. Bristen på Miljökonsekvensbeskrivning (MKB) var en viktig orsak.
För Hammarparken anvisades mark år 2015 utan att det fanns underlag som styrkte att marken lämpade sig för byggande. Nu vill kommunen ersätta skogsridåerna mot Ekebydalen med en betongpräglad stadsvy. I underlagen förminskas problem som är förknippade med exploatering. Att ”anpassa byggandet till terrängen” är ett återkommande uttryck. Varierande terräng med berg och hällar sprängs sannolikt bort. För de boende i Eriksberg kommer 4 – 6 våningshusen att hindra utsikten över Ekebydalen.
Hammarparken är en biotop i gränsen mellan olika naturtyper och hyser ovanligt många rödlistade arter. Miljön lämpar sig väl både för arter som trivs i skogsmiljö och för de som söker sig till ett mer varierat landskap med åkrar, ängar, skogar och vattendrag. Men ingen Miljökonsekvensbeskrivning har gjorts. En ekosystemtjänstanalys för detaljplanen finns inte heller. Enligt riktlinjer i översiktsplanen (ÖP 16) ska flera faktorer analyseras (natur, vatten, klimat, hälsa, kultur, boende och sociala relationer). Både skogen och Hågaån tycks borttrollade som ekosystemtjänster, liksom klimatfrågan och den biologiska mångfalden.
Hammarparken är livsmiljö för groddjur. De vandrar i maj över Eriksbergsvägen för fortplantning i Ekebydalen. De följer gamla vandringsvägar ner till dammarna och återvänder till skogsmiljön för födosök och övervintring. Tyvärr blir många överkörda eftersom kommunen inte vidtagit åtgärder. Istället vill man flytta grodorna till ”grodhotell” i Ekebydalen. Hotellen ska ersätta den naturliga skogsmiljön. Barriärer ska hindra grodornas vandringar. Enligt Per Ahlberg, professor i organismbiologi, är kapande av en migrationsrutt bland det värsta man kan göra mot migrerande djur. Resultatet skulle bli en katastrof. Paddor och åkergrodor skulle dö under desperata försök att nå sina lek- och födosöks-områden. Risken är att 30-50% av beståndet förloras. Kommunen tycks inte känna till att det inte längre är möjligt att nonchalera skyddade arters rätt till en trygg livsmiljö. EU-domstolen har i år (2021) dömt ut Sveriges praxis att bortse från artskyddet då bevarandestatus anses vara god.
Naturvärdet i Hammarparken är nyligen uppdaterat till ”högt”.Trots de omfattande inventeringar som kommunen hänvisar till i sitt underlag, har uppgifter av naturvårdsarter (fridlysta, rödlistade och signalarter) inte uppdaterats sedan 2015. Sammantaget finns observationer av 39 naturvårdsarter i Hammarparken, varav 9 fridlysta (förutom fåglar), bland dem blåsippa, groddjur, fyra arter fladdermöss. Sex arter är skyddade av EU-regler. Ingen inventering av fladdermöss med ljudupptagning har gjorts i Hammarparken. Nordfladdermus är både fridlyst, skyddad av EU-regler och rödlistad (NT, nära hotad). Den har inte god bevarelsestatus. Minst två områden med gamla aspar har märkts ut som lämpliga för cinnoberbagge men kommer att försvinna om detaljplanen genomförs.
Dagvatten släpps utan rening direkt ut i Hågaån. En utredning gjordes år 2016. Den klargjorde att kapacitetstaket för ledningsnätet var nått och att en dagvattenpark behövde byggas i Ekebydalen. Nu föreslås istället att 400 nya hushåll ska anslutas till det överlastade systemet. Miljökvalitetsnormerna för Hågaån är inte uppnådda, vare sig för god ekologisk eller kemisk status. Kommunen anser att det ska räcka med att fördröja dagvattenflöden för att hindra föroreningar i Hågaån att öka.
Bristande fallhöjd till befintliga avlopp gör att en pumpanordning behöves. Av luktskäl placeras den minst 50 m från bebyggelsen, på strandskyddat område. Risk finns för störning av den känsliga ekologiska miljön vid diket som leder från Ekebydammen till Hågaån. Just där häckar minst fyra rödlistade fågelarter. Uttern som är rödlistad och nära hotad, lever i Hågaån och födosöker i dammsystemet.
Exemplen ovan är ett axplock av de argument som framförts. Problemen med Uppsalas planarbete är betydligt större. Jan Bengtsson, professor i ekologisk miljövård vid SLU, uttrycker stark kritik mot hela förtätningsprojektet: ”i ljuset av de 2017 av riksdagen antagna besluten om Sveriges klimatmål, klimatpolitiska ramverk och livsmedelsstrategi borde kommunen ha inlett en process för att uppdatera hela sin översiktplanering och därmed pausa de utbyggnadsplaner som bygger på en föråldrad bild av framtidens utmaningar”. Hittills har Uppsala kommun undvikit att lyssna till medborgarnas synpunkter.