Vi har i Uppsala den senaste tiden gång på gång vaknat upp till ännu en skjutning. Jag är inte ensam om att känna oro, frustration och ilska. Det här måste få ett slut.
På tisdagen mördades en ung man. Han var på väg till sitt jobb i kommunen, där han bidrog till att göra våra äldres vardag lite bättre. Det är en ofattbar tragedi. Ytterligare ett liv har släckts på grund av gängens meningslösa krig. Mina tankar går till hans familj och arbetskamrater.
Vi är många Uppsalabor som är oroliga. Var kommer våldet slå till nästa gång? Är det i min trappuppgång? Är det min granne? I ett fritt demokratiskt samhälle ska alla kunna känna sig trygga när de tar sig till jobbet, går ut med hunden eller gör något annat som hör livet till.
Som samhälle måste vi nu enas och stärka våra positioner. De som skjuter och tar sig friheten att sätta skräck i hela bostadsområden måste stoppas. Kriminella gäng ska inte få styra vårt samhälle.
I Uppsala har vi arbetat under lång tid med brottsförebyggande arbete. Vi har ersatt punktinsatser och tillfälliga projekt med ett långsiktigt och systematiskt arbete för att öka tryggheten och slå mot kriminalitetens orsaker och drivkrafter. Det har gett resultat. Insatser görs nu redan på mödravårdscentralen. Ju tidigare ett barns utsatthet upptäcks, desto större är sannolikheten att hjälpen får effekt.
Samarbete är nyckeln. Kommunen har ett nära samarbete mellan polis, socialtjänst, skola och andra berörda aktörer för att tidigt upptäcka och agera mot kriminalitet. Hela samhället krävs för att vi ska lyckas stoppa nyrekryteringen till de kriminella gängen.
Men nu står vi inför en ny situation. De senaste brutala våldsdåden som har drabbat vår stad har orsakats av människor som har kommit från andra delar av Sverige för att rikta sina vapen mot Uppsalaborna. Oavsett hur framgångsrika vi är i vårt förebyggande arbete har vi som kommun ytterst begränsade möjligheter att förhindra det som har skett.
De senaste skjutningarna i Uppsala är i grunden ett nationellt problem med internationella förgreningar. Då behöver vi nationella och internationella lösningar.
Först och främst måste alla kommuner ha tillräckliga resurser för att bedriva förebyggande arbete. Det handlar om liv och död. Regeringen behöver satsa större resurser på detta område, och det måste ske nu. Ett nationellt avhopparprogram finns det också ett behov av. Det ska vara enkelt att lämna kriminaliteten.
Polisen måste självklart också ha de resurser och verktyg som krävs. Det är viktigt att vi politiker lyssnar på deras behov och är konstruktiva. Det här är inte tiden för symbolpolitik, utan snarare för konkreta och snabbt genomförbara åtgärder.
Det är också av yttersta vikt att Rawa Majid, även känd som "kurdiska räven," som är i Turkiet och har beställt flera av morden i Uppsala, grips och åtalas. Få personer har orsakat så mycket lidande.
Jag vet att polisen just nu gör sitt yttersta för att utreda brotten, gripa förövarna och förhindra att fler våldsdåd begås. Alla som nu jobbar dag och natt för att stoppa detta har mitt fulla stöd. Vi i kommunen ska göra allt vi kan för att stödja er i ert arbete i detta akuta skede.
Det finns många inom skola, förskola och omsorg som har gjort otroliga insatser för att försöka lugna och förklara det oförklarliga. Ungdomsjouren har haft många samtal de senaste dagarna, och vi vet att ni alla outtröttligt kommer att fortsätta. Vi i kommunen har dialoger med våra anställda i alla områden. Om du känner oro kan du alltid vända dig till kommunen. Vi är här för dig.
De brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder som kommunen förfogar över gör skillnad. Trygghetsvandringar och ungdomsjouren som möter ungdomar på skolor och under kvällar och helger är några exempel. Övervakningskameror, mobila väktare och ordningsvakter är några andra. Vi försöker ständigt hitta nya sätt att stoppa den samhällsförstörande kriminaliteten. I detta akuta läge är vi öppna för alla effektiva åtgärder.
Men detta är en nationell kris, och det kräver att vi alla gör mer. Regeringen, kommunen, polisen och alla andra inblandade aktörer. Ingen kan vila förrän detta får ett slut.