Det är olyckligt att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Uppsala nu driver på för att slopa LOV, Lagen om valfrihetssystem, på grund av den kriminalitet som uppdagats i en del av hemtjänsten och som nu utreds. Att föreslå så genomgripande förändringar för äldre och medarbetare i Uppsalas hemtjänst innan fakta i fallet ens är klarlagda framstår som ytterst förhastat. Det finns än så länge inget som pekar på att vare sig valfriheten eller privata aktörer skulle vara orsaken till att brott begåtts. Tvärtom tyder allt på att såväl kommunen som den privata utföraren utsatts för brott. Att på detta sätt peka ut privat driven omsorg som problemet förefaller tyvärr vara motiverat av partipolitik, snarare än av verkliga behov.
Brottslighet är förekommande i våra välfärdssystem, oavsett om det finns privata utförare eller inte. Fusk med tidsregistrering i hemtjänsten, som nu är aktuell i Uppsala, har uppdagats i kommuner utan privata utförare. Brottslighet söker sig dit pengar finns och den måste bekämpas. Men vi kan inte ta bort alla viktiga välfärdstjänster som byggts upp under decennier för att det finns individer som försöker utnyttja dem. Att ta bort rätten för äldre att välja hemtjänst kommer inte att ge önskad effekt, bara minskad valfrihet. I stället måste vi skärpa åtgärderna mot fusk och kriminalitet.
Lagen om valfrihetssystem tillkom för att överföra makt från politiken till individen, vilket sker genom att de äldre själva får välja utförare av hemtjänsten. Det finns ett kompakt stöd för denna valfrihetsreform bland svenska folket. Det är enkelt att förstå varför: när det finns flera hemtjänstaktörer att välja mellan måste de förtjäna den äldres fortsatta förtroende. Är man missnöjd kan man välja bort och välja om. En mångfald av aktörer möjliggör också för äldreomsorgens medarbetare att byta arbetsgivare om man inte trivs eller vill förbättra sina villkor.
LOV medför också fördelar jämfört med traditionell upphandling som nu föreslås. LOV innebär att den utförare som godkänns av kommunen får fortsätta bedriva sin verksamhet så länge kommunens krav uppfylls. Kommunen kan ställa lika höga kvalitetskrav som vid vanlig upphandling, men ger en bättre kontinuitet för både äldre, medarbetare och anhöriga som slipper den oro som uppkommer när en ny aktör ska upphandlas med några års mellanrum. Kommunen får i sin tur bättre flexibilitet eftersom LOV gör det möjligt att ändra villkor och krav när det behövs – vid vanlig upphandling ligger villkoren som regel fast. Kommunen slipper också upprepade och tidsödande upphandlingsprocesser.
Sedan 2019 måste alla som startar hemtjänstverksamhet söka tillstånd från IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Enligt IVO:s egna utvärderingar har detta försvårat för oseriösa aktörer, men mer behöver göras för att stoppa välfärdskriminaliteten – såväl av stat som av kommuner. Vårdföretagarna efterlyser bättre samverkan och informationsutbyte mellan såväl statliga myndigheter som mellan IVO och landets kommuner. Bland annat bör kommuner vara skyldiga att underrätta IVO om oegentligheter på lokal nivå upptäcks.
Lärdomar kan också dras från tidigare erfarenheter för att skärpa den kommunala uppföljningen. Exempel på utvecklingsområden skulle kunna vara arbetsrotation bland kommunala tjänstemän, liksom dubbelkommando vid myndighetsbeslut. Det bör också finnas funktioner som flaggar vid förhöjda risker, exempelvis vid en orimlig ökning av biståndstimmar eller manuellkorrigering av insatstimmar.
Den brottslighet som drabbat hemtjänsten visar ett tydligt behov av politiska åtgärder. Vi välkomnar det starka engagemang som Uppsalas politiker visat i frågan, men vill varna för att förhastade slutsatser nu dras i frågan. Att försöka plocka politiska poänger inför höstens valrörelse gynnar varken kampen mot välfärdsbrottslighet eller Uppsalas äldre.