Nyligen har alla kommunens skolor haft sommaravslutning. Det har sjungits psalmer och schlagers, skolledare har i tal påmint om moral och ideal och det har ätits tårtor. Nu väntar tio veckor av rekreation, ledighet och sommarjobb för tusentals barn och ungdomar. Även om höstterminen kan kännas avlägsen är det ändå relevant att fundera kring vilken skola eleverna återvänder till i höst. Är det en skola som är rättvis, trygg, förutsägbar och byggd på valfrihet? För oss moderater är skolan en plats där varje barn och ungdom har rätt att komma hem ifrån varje kväll lite klokare och därtill med känslan att blivit väl behandlade under dagen. Precis så lätt och svårt är det.
Den rödgröna politiska majoriteten i Uppsala kommun valde i juni 2016 att ta bort rätten för arbetslösas barn att erhålla fritidsplats. Vidare drog majoriteten ner den tid barn till arbetslösa tillåts vara på förskolan från 30 till 20 timmar i veckan.
Beslutet skall gälla från och med höstterminen 2017. Detta var och är ett obegripligt beslut som slår mot arbetslinjen och med kirurgisk precision drabbar barn som i många fall redan har det tufft. All forskning och erfarenhet visar på det sociala arvets betydelse. Om föräldrarna har det tufft, med utanförskap och arbetslöshet, påverkar detta självklart även barnen. Fritidshemmen och förskolan kan i det sammanhanget vara extra viktig för dessa barn som en positiv plats att erhålla ny stimulans.
Att barnen ges plats på fritidshemmen ger föräldrarna mer tid att aktivt kunna arbeta med sin situation, söka jobb och förstärka den egna anställningsbarheten. De rödgrönas beslut var därför redan när det fattades orimligt och fel.
Kritiken mot det rödgröna beslutet var massivt och ledde fram till att majoriteten valde att något modifiera sitt beslut. Detta innebar att barn till arbetslösa som redan har en plats får behålla denna. I praktiken innebär detta att olika beslut kan komma att gälla för syskon inom samma familj och mellan olika familjer med arbetslösa vårdnadshavare. Majoritetens senaste krumsprång innebär att beslutet är orimligt, fel och numera också djupt orättvist.
Hur skall en ensamstående arbetslös mamma kunna förklara för sin yngre son varför denne skall gå hem 11.40 när hans äldre bror och alla jämnåriga kompisar är kvar och leker på fritids?
Detta är en fråga där majoritetens står svarslös. Att detta kommer att påverka mammans möjlighet att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden negativt bör också stå utom allt rimligt tvivel.
Dåliga beslut blir sällan eller aldrig bättre hur mycket man än förändrar. Två fel blir aldrig ett rätt. Politiskt ledarskap handlar i stället alltid om att erkänna de gånger det blivit fel och sedan dra tillbaka beslutet. Det är så ett moget, modernt och trovärdigt politiskt ledarskap ser ut.
Beslutet att begränsa vissa barns möjlighet till förskola och fritidshem är ännu ett exempel på att den rödgröna majoriteten under Caroline Hoffstedts ledning i utbildningsnämnden inte håller måttet.
Hanteringen av friskolan Kajan är ett annat aktuellt exempel på detta vilket är allvarligt och undergräver förtroendet för skolan i stort. Den tidigare alliansstyret i Uppsala kommun, under ledning av Cecilia Forss (M), stöttade fritidshemmens fördjupade samarbete med skolan i dess helhet. Erfarenheten visade att man med ganska små ekonomiska medel kunde stärka olika projekt runt omkring i kommunen.
Det kaos som Hoffstedts majoritet nu har skapat drabbar framförallt svaga grupper elever. En majoritet som i ord gärna talar om solidaritet och rättvisa visar i konkret politisk handling på det motsatta.
Den skola som barn och ungdomar i Uppsala kommun kommer tillbaka till efter sommarlovet är en mer otrygg skola för barn och ungdomar som redan har det tufft.
Dessa tvingas betala priset för ett bristfälligt politiskt ledarskap. Detta är i grunden helt orimligt. Moderaterna vill i stället tillsammans med våra vänner i alliansen skapa en rättvis skola byggd på kunskap, respekt, valfrihet och som inte sviker en enda unge.
Markus Lagerquist, Gabriella Lange, Moderaterna Uppsala