Regeringens satsning på fyrspår till Stockholm ger oss inte bara en bättre förbindelse till huvudstaden. I den ingår även Ultunalänken och den nya stationen i Bergsbrunna som ger oss en unik möjlighet att hantera segregationen i Uppsala samtidigt som vi kan förvalta och utveckla Gottsundas identitet.
Ultunalänken sluter cirkeln i Uppsalas kollektivtrafikstruktur och Gottsunda går från att ligga i periferin till att bli en viktig nod mellan Uppsala och Stockholm och en del i en väl integrerad helhet. Den nya tågstationen i Bergsbrunna och kollektivtrafikkopplingen mot Gottsunda är de pusselbitar som hittills fattats.
Sådant händer ju aldrig! De flesta städer kan bara drömma om bra ringkopplad kollektivtrafik, för att inte tala om möjligheten att byta geografiskt läge på en problemdrabbad förort.
Fyrspår till Stockholm har hittills mest diskuterats ur ett tekniskt-ekonomiskt perspektiv.
Som en stor kostnad eller som ett våghalsigt åtagande i termer av de bostadsvolymer som kommunen förväntas bygga. Eller som en restidsförkortning och ökad bekvämlighet på Sveriges mest trafikerade järnvägssträckning. Ingen av dessa aspekter är emellertid den mest intressanta.
När regeringen gav klartecken för fyrspår till Uppsala och 900 miljoner till Ultunalänken, gav de också Gottsunda och Bergsbrunna helt nya förutsättningar.
När Bergsbrunna får ny tågstation och kopplas mot Gottsunda så ritas Uppsalas karta om. Från att ha varit två ändhållplatser en bra bit utanför centrala Uppsala blir båda orterna del av en väl integrerad helhet. Uppsala får en ringkoppling.
Denna koppling har dessutom i Bergsbrunna-stationen en stark nod mot Stockholmstrafiken. Stockholms- och Arlandakopplingen är viktig, för det är genom den som Uppsala centrum avlastas, och omvänt är det också genom den som de södra delarna av staden syresätts.
Men ännu intressantare i mina ögon är att det som tidigare varit förorter, i ett entydigt underordnat förhållande till ett centrum, nu blir självständiga stadsdelar. Allt måste inte längre gå genom centrum. När Gottsunda och Bergsbrunna blir viktiga omstigningsnoder på väg till och från Uppsala och Stockholm, så förbättras orternas underlag för handel, service och boende väsentligt. Från att ha legat längst ut i systemet ligger de nu i mitten.
Men Gottsunda byggdes som en färdig produkt. Med drag av modernistiska utopiska ideal.
Det fanns hus i Gottsunda långt innan miljonprogrammet och det har tillkommit bebyggelse efteråt men i allt väsentligt är stadsdelen ett resultat av ett tänkande inom planering att man designar ett föremål. Avslutat, genomtänkt, avskilt. En ändhållplats. Sjuans hållplats utanför simhallen i Gottsunda är arketypen för en ändhållplats.
Många saker i Gottsunda är därför inte självklart lätta att bygga till eller utveckla. Här behövs bra idéer och ett vitalt offentligt samtal. Nu har vi miljonprogrammet bakom oss, som en erfarenhet. Mycket har sagts och skrivits om miljonprogrammet och nu får vi en unik chans att visa att vi faktiskt blivit klokare.
Det som nu kan hända i Gottsunda är en direkt följd av de större infrastrukturella skeenden som rikspolitiken och kommunen länge förhandlat om. Gottsunda är en positiv sidoeffekt, och möjligheterna är fantastiska. Lyckas detta kan Gottsunda bli en välintegrerad, grön och multikulturell stadsdel i en allt intressantare stad. Ett exempel på hur samtidsproblemen låter sig hanteras till allas godo, ett mönsterexempel för framtida stadsbyggnad.
För att detta ska bli bra finns det ett par saker som är viktiga att få med.
1. Diskutera! Ingen vet allt om detta men många vet mycket. Särskilt i Uppsala. Få städer i världen har så mycket kunskap på så liten yta. Uppsala behöver ett exempel på att all denna kunskap också är till glädje i praktiken.
2. Förvalta och utveckla det befintliga Gottsundas identitet.
3. Hantera segregationen, i stor skala såväl som i liten, se till att bostadsbestånd och upplåtelseformer tillåter en blandad befolkning. Mer små fastigheter för service leder till fler små näringsidkare och en mångfald i serviceutbudet. Se till att fastighetsutbudet för service inte bara passar stora kedjor.
4. Se upp med gentrifieringen. Upprustning och ombyggnad av stadsdelar leder ofta till att de blir blanka, dyra och livlösa. De som tidigare bott där tvingas flytta. Detta är svårt för planeringsinstrumenten att komma åt och snarast en följd av de ekonomiska modeller som möjliggör upprustningen, men det kan inte vara enda sättet.
5. Bygg med inlevelse om slutresultatet. Om detta ska bli bra miljöer att leva och verka i måste det mänskliga perspektivet vara med från början.
Fredrik Mats Nilsson
Arkitekt SAR/MSA
White arkitexter