Rysslands angrepp på Ukraina har inte bara lett till en säkerhetskris utan också en energikris när Europa vill bli kvitt rysk energi. Risken är stor att kol ersätter gas och att klimatkrisen förvärras.
Nu behöver Sverige all inhemsk och förnybar energi vi kan få: bio, sol, vatten och vind. För elförsörjningen är vattenkraften särskilt viktig. Den står för närmare hälften av all eltillförsel och effekttillgång, är planer- och reglerbar och kan svara för elberedskap på tusentals orter.
Trots de samhällshotande kriserna arbetar vattenförvaltningen (Havs- och vattenmyndigheten (HaV), fem regionala vattenmyndigheter och länsstyrelserna) vidare med att få dammar och kraftverk utrivna utan att bry sig om att det allvarligt skadar elförsörjningen och en rad andra samhällsintressen.
För detta finns inget stöd i EU:s vattendirektiv, som tvärtom innehåller två mekanismer för att avväga olika samhällsintressen mot varandra: kraftigt modifierat vatten (KMV) och mindre strängt kvalitetskrav (MSK). Riksdagen har vid flera tillfällen slagit fast att KMV och MSK ska användas fullt ut.
Problemen började med att Miljöpartiet under sin tid i regeringen såg till att de två aktuella förordningarna är så vaga att det ger aktivisterna i vattenförvaltningen möjligheter att driva en utrivningsagenda. Till en början har HaV i föreskrift 2017:20 gjort avsteg från EU:s vattendirektiv så att inte KMV ska komma i fråga. Detta återkommer sedan i vägledningar.
I nästa led inskränker vattenmyndigheterna KMV-klassningen till cirka 650 av de 3 500 vattenförekomsterna med vattenkraftverk och regleringsdammar, 3 procent mot 14 procent inom EU. Genom detta kan vattenmyndigheterna sätta miljökvalitetsnormen till God ekologisk status, som inte går att överklaga (en rättsskandal) och som domstolarna är bundna av.
Länsstyrelserna i sin tur vägrar att diskutera att klassning och normsättning uppenbart är felaktiga.
På detta sätt kan vattenförvaltningen säga att man inte beslutar om några utrivningar. Att man byggt upp ett regelverk som tvingar domstolarna att göra detta i strid med vattendirektivet och riksdagens beslut låtsas man inte om.
En begränsning av den storskaliga vattenkraften leder till försämrad elförsörjning. Utrivning av den småskaliga vattenkraftens månghundraåriga dammar både försämrar elförsörjningen och hotar en rad andra samhällsintressen. Många somrar och höstar kan vattendrag och sjöar torrläggas så att bad, båtliv och fiske omintetgörs. Vattenförsörjning och bevattning försvåras. Gamla natur- och kulturmiljöer får obotliga skador. Människors livsmiljöer påverkas negativt. Minskad svensk elproduktion leder till ökad kolkraft i grannländerna, koldioxidutsläppen kan öka med 10 procent.
Riksdagens majoritet vill stoppa vattenförvaltningens utrivningslinje. Kan S-regeringen, befriad från Miljöpartiet, också i denna fråga balansera olika samhällsintressen mot varandra? Det kan ske genom korta preciseringar i förordningarna som styr vattenförvaltningen så att KMV-klassning blir den självklarhet det är i andra EU-länder.
Därefter måste regeringen ge HaV uppdrag att ta fram nya föreskrifter och vägledningar och vattenmyndigheterna att göra om klassning och normsättning. I avvaktan på att detta blir klart måste omprövningarna av vattenkraftens miljötillstånd pausas.
En radikal omorganisation av vattenförvaltningen och en tydligare politisk styrning måste också påbörjas, som vattenförvaltningsutredningen föreslog.