Bristande pedagogisk tillgänglighet i skolan kan innebära att skolmiljön inte är anpassad efter elevens behov, att eleven inte får rätt stödinsatser eller att åtgärder sätts in för sent. Detta strider mot svensk lag och får förödande konsekvenser för elever med till exempel neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
Begreppet funktionsnedsättning innebär en begränsning av en persons fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsförmåga. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd och diagnoser såsom ADHD och autismspektrumtillstånd. De problem som uppstår när omgivningen inte är tillgänglig eller anpassad efter olika funktionsförmågor kallas funktionshinder. I skolan kan det röra sig om att inte erbjudas rätt stöd för att klara undervisningen.
År 2015 skärptes diskrimineringslagen när bristande tillgänglighet infördes som diskrimineringsform. Det gäller i skolans pedagogiska, fysiska såväl som sociala miljö. Trots det var det först 2019 som frågan om pedagogisk tillgänglighet prövades i högre instans, då Malmö tingsrätt fastslog att det var diskriminering när en skola inte satte in särskilt stöd i tid för en elev med funktionsnedsättning.
Sedan dess har vi på ADU och Autism- och Aspergerföreningen Uppsala län sett ett ökat antal ärenden gällande bristande tillgänglighet i skolan. Vi möts ofta av elever och vårdnadshavare som berättar om otillräckligt stöd. Det kan handla om utredningar som drar ut på tiden, om åtgärder som inte är anpassade efter elevens behov och om vårdnadshavare som får bära väldigt tunga lass. Vi ser också hur elever med NPF ibland utesluts från fritids, utflykter och aktiviteter.
Konsekvenserna är allvarliga
Elever som inte får det stöd de behöver löper stor risk att halka efter i undervisningen, inte klara av kärnämnena och att sluta skolan med ofullständiga betyg vilket utestänger dem från vidare utbildning. Många blir så kallade hemmasittare. Elever vittnar också om dålig självkänsla, psykisk ohälsa och om att skolan inte förstår. Att nekas delta i aktiviteter tillsammans med andra kan även leda till ilska mot skolan, men framförallt påverkas elevernas självbild oerhört negativt.
Statistik från Skolverket för 2019 bekräftar att elever i behov av pedagogiska tillgänglighetsåtgärder kan gå genom grundskolan utan särskilt stöd, trots att de tydligt missar kunskapskraven. Av 281 elever i Uppsala kommun som inte klarat kraven i årskurs 6 var det hela 184 som inte fick något särskilt stöd, vilket strider mot skollagens krav. Bristande pedagogisk tillgänglighet strider även mot diskrimineringslagen. Enligt den har skolan en plikt att genomföra skäliga åtgärder för att verksamheten ska vara tillgänglig för alla elever.
Otillräckliga resurser lyfts ibland som en anledning till att skolors pedagogiska tillgänglighet brister, men att skolan saknar pengar är inte en godtagbar motivering att neka elever stödinsatser. Goda exempel visar också att en stor del av arbetet med pedagogisk tillgänglighet handlar om systematisk och långsiktig kompetensutveckling, vilket rektorer och huvudmän ska skapa förutsättningar för. Därtill måste staten ta sitt ansvar genom att se till att skolan tilldelas tillräckliga resurser, och rektorer och huvudmän se till att resurserna fördelas utifrån elevers behov.
För att elever med NPF ska få den utbildning de har rätt till behöver skolor säkerställa tillgänglighet, en fråga som ytterst handlar om mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Vi uppmanar därför beslutsfattare, huvudmän och rektorer att ta problemen med bristande pedagogisk tillgänglighet på allvar och se till att rätt stöd och insatser sätts in i tid.