Förbundet Humanisterna har startat ett projekt med rubriken Vital Demokrati. Hittills har fem webbinarier genomförts. Talare har bland andra varit riksdagens talman Andreas Norlén och före detta partiledaren Bengt Westerberg. Alla har hittills varit överens om att ett viktigt inslag i en vital demokrati är att vi har kunniga och engagerade samhällsmedborgare. Och att det finns möjlighet att ställa frågor till politikerna, vari det också ingår att man ska få ett svar. Man bör också kunna utkräva ett visst ansvar för de politiska besluten.
Jag börjar tvivla på att vi har en vital demokrati i Sverige med avseende på de ovan uppställda kriterierna. Den fråga jag ställt berör många på ett viktigt område, nämligen hur vi ska odla vår mat, och får långtgående konsekvenser in i framtiden.
Politikerna har satt upp mål för det ekologiska jordbruket. 30 procent av åkermarken ska odlas ekologiskt och 60 procent av alla livsmedel som upphandlas i statlig verksamhet ska vara ekologiska. Även många kommuner har liknande mål. För Uppsala kommun är målet 100 procent.
Mina frågor: På vilka grunder har man tagit så drastiska beslut? Finns det ett vetenskapligt stöd för ett sådana beslut? Eller är det så som det står i DN:s ledare (om friskolor) den 15 januari: Om opinionsundersökningar visar att många tycker en sak blir åsikten lätt en populär uppfattning hos partierna.
Ekologisk odling kritiseras sällan offentligt. Varför? En tänkbar anledning är att det inte är politiskt korrekt. Det är en djupt rotad uppfattning bland många människor att det som är ”naturligt” är bra, vilket nog är orsaken till att många oreflekterat tar till sig alla braskande reklambudskap att eko är bra. När ett påstående upprepas tillräckligt många gånger blir det gärna till en sanning. Det ekologiska jordbruket vilar på en i grunden felaktig premiss, nämligen att allt ”naturligt” är bra. Detta får till följd att man inte får använda konstgödsel och inte heller Crispr-cas 9, den så kallade gensaxen, i växtförädlingsarbetet. I en sund demokrati måste politiska beslut vila på vetenskapligt framtagen kunskap och inte hellre lita till ett regelverk framtaget av en idé- och ideologidriven miljörörelse.
Så vilka politiker har jag kontaktat och vilka har svarat? Frågan har ställts till landsbygdsministern Jennie Nilsson, jordbruksutskottets 16 ledamöter och de 11 kommunalråden i Uppsala.
Hur hög var svarsfrekvensen? Sju ledamöter i Jordbruksutskottet svarade och ett kommunalråd från Uppsala, Erik Pelling. Tyvärr undvek han att svara på min fråga. Vad grundar sig beslutet på? I stället sa han att syftet var att bredda utbudet av ekologiska varor, och för att få hela bakgrunden var det bättre att jag vände mig till Fredrik Ahlstedt som var kommunstyrelsens ordförande då beslutet togs. Problemet är att han inte svarar på mejl, någon annan kommunikationsväg har jag inte prövat.
Mejlet till jordbruksministern besvarades av Monica Schere från näringsdepartementet, för mig oklart om ministern läst mitt mejl eller ej. På en direkt fråga, var svaret från Monica, att det är regeringens svar på frågan. Några citat från svaret: ”Regeringen instämmer i dina resonemang om att faktabaserade beslut är viktiga. Produktion av ekologiska livsmedel bidrar till att uppnå flera av miljökvalitetsmålen. Regeringen vill producera mer mat i vårt land, gäller både konventionell och ekologisk mat.” De skriver också att produktionen av ekologisk mat ska motsvara efterfrågan och en del andra positiva saker med det ekologiska jordbruket, men ett svar på mina frågor uteblir.
Det märkliga är att regeringen instämmer i det viktiga med faktabaserade beslut och sedan satsar 1000 miljoner per år på ett pseudovetenskapligt baserat jordbruk. Man vill öka produktionen av svenska livsmedel och samtidigt satsar man 1000 miljoner på ett jordbruk som producerar mindre. Och att flera miljökvalitetsmål uppnås finns det ingen vetenskaplig konsensus om.
Fyra av de sju som svarat i jordbruksutskottet håller glädjande nog med mig. Betty Malmberg (M) skriver: "Jag delar din kritiska inställning till ekologisk odling. Hon hade själv ställt frågan till dåvarande ministern och fått svaret att efterfrågan var så hög. Detta är så pinsamt att jag fortsätter att driva frågan."
Kristina Yngwe (C) skriver: "Jag är inte av någon annan uppfattning än att ekologisk odling baseras på ideologi snarare än vetenskap. Dessa mål du hänvisar till är regeringens egna mål. Riksdagen har fattat beslut om mål för en livsmedelsstrategi men där finns inga mål för eko. Mig veterligen är det bara S, MP och V som anser att ekologiskt är att föredra framför andra produktionsformer."
De tre som inte höll med mig var samtliga socialdemokrater, inte helt oväntat eftersom det var en socialdemokratisk regering som tog beslutet.
Värt att notera är att de som håller med svarar på den fråga jag ställt, men att de som inte håller med svarar på något annat. De upprepar alla fördelar med det ekologiska jordbruket som brukar användas i reklamen för eko: miljövänligt, klimatsmart, giftfritt, långsiktigt hållbart och ökar den biologiska mångfalden. Men om det finns ett brett vetenskapligt stöd eller inte för alla dessa påståenden nämns överhuvudtaget inte. Min ståndpunkt är att det inte finns ett sådant stöd.
Det mest ärliga svaret som jag ser det är: Vi satsar på ekoodling för att svara mot den efterfrågan som finns av ekologiska livsmedel. Vi vet att det vetenskapliga stödet för att ekoodling skulle vara bättre är klent, men detta är ett politiskt beslut.
Ett klokare beslut av regeringen vore att satsa på ett vetenskapsbaserat jordbruk, där de bästa delarna av de två nuvarande systemen tas till vara. Det som kännetecknar ett vetenskapligt tänkande är att man är beredd att ändra sig när ny och bättre kunskap kommer fram. Det är motsatsen till det ideologiskt drivna jordbruket. Det mest förödande är att man förbjudit konstgödsel och Crispr-cas9 i växtförädlingsarbetet.