I en debattartikel i UNT den 4/10 skriver Jens Sundström att öronmärkta medel för forskning om ekologiskt lantbruk leder till en forskningsliknande ”parallell vetenskap”. Detta vittnar om okunskap och ovilja att sätta sig in i både innehåll och kvalitet på denna forskning. Jens Sundström påstår att forskningen inom eko-programmen görs för att bekräfta på förhand givna svar, vilket är en grov anklagelse mot ett stort antal välrenommerade forskare vid SLU och andra universitet som fått medel från dessa program.
En utredning om projektkvalitet inom ett antal forskningsprogram vid forskningsrådet Formas visade på en högre vetenskaplig kvalitet för de ekologiska programmen än genomsnittet för alla utvärderade program.
Vi vill också påpeka att forskningen inom ekologiskt lantbruk inte är begränsad till att göra undersökningar inom dagens regelverk. Tvärtom påvisar forskningen ofta problem med nuvarande regler och bidrar till att reglerna förändras.
Vi håller dock med Jens Sundström om att det är problematiskt att förenkla komplexa frågor om en framtida hållbar livsmedelsproduktion till att handla om huruvida dagens ekologiska eller konventionella lantbruk har de bästa lösningarna.
Ekologiskt lantbruk är också beroende av fossila bränslen, har stor klimatpåverkan och saknar långsiktigt hållbart kretslopp av näringsämnen. Både ekologiskt och konventionellt lantbruk behöver utvecklas i mer hållbar riktning.
Viktiga aktuella eko-forskningsområden för ett mer hållbart lantbruk är till exempel forskning om hur användningen av antibiotika i djurhållningen kan minskas, och hur man kan skydda växter från skadegörare utan att använda kemiska bekämpningsmedel. Det sistnämnda området har exempelvis levererat mycket kunskap om hur man kan förebygga angrepp. Det gör att lantbruket i sin helhet står bättre rustat nu när samhället (genom ett nytt EU-direktiv) kräver att allt jordbruk vidtar åtgärder för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel.
Det finns många fler exempel på hur forskning om ekologiskt lantbruk bidrar till utveckling av mer hållbara produktionsmetoder, helt enkelt för att ekologisk produktion kräver fördjupad kunskap om hur biologiska system fungerar.
Mer hållbara metoder kan även vara mer lönsamma i längden till exempel genom att sjukdomar på djur kan förebyggas i tället för att behandlas med läkemedel.
Jens Sundström påstår att politisk styrning av forskningsmedel inte leder till vetenskaplig forskning, utan att ange stöd för påståendet. En del av forskningsmedlen i Sverige går till basanslag eller fördelas i öppna utlysningar utan krav på inriktning.
Men mycket av forskningsfinansieringen är politiskt motiverad, eftersom det behövs forskning som förklarar och bidrar till lösningar på olika samhällsutmaningar. Detta är inte unikt för lantbruksforskningen, utan gäller inom många andra områden, till exempel medicin eller energi.
Att samhällsaktörer är med och formulerar frågor för forskningen betyder inte att man beställer passande resultat. Forskningsfinansiärerna låter dessutom alltid välmeriterade forskare bedöma kvaliteten på ansökningar. Detta gäller förstås även forskning om ekologiskt lantbruk.
Det ekologiska lantbruket är intressant som forskningsobjekt därför att det är ett produktionssystem som har som uttalade mål att bidra till ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. För att de ambitiösa målen ska kunna nås krävs mer forskning inom många olika delar av livsmedelssystemet.
När det nu finns ett ökande intresse för ekologisk mat, och stort hopp sätts till att ekologiskt lantbruk ska kunna minska våra problem inom miljö, hälsa och djurvälfärd så är det viktigt att ta fram vetenskaplig kunskap som stöd för våra beslutsfattare.
I vilka avseenden är dagens ekologiska produktion bättre än den konventionella? På vilka sätt lever den inte upp till förhoppningarna, och vad kan man göra åt det? Forskningen kommer att fortsätta leverera vetenskapliga, oberoende och oväntade svar.
Maria Wivstad, föreståndare vid EPOK-Centrum för ekologisk produktion och konsumtion,
Cecilia Sundberg, docent i teknologi, båda vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU