Bristande förståelse och kortsiktiga lösningar på komplexa problem inom skolans värld är något som vi yrkesverksamma i skol-Sverige är vana vid. Regeringen och Sverigedemokraternas förslag om att ge oss skolpersonal polisiära befogenheter att söka igenom elevers väskor är ytterligare ett bevis på den tankevurpa som svensk skolpolitik kännetecknas av.
Förra veckan presenterade regeringen och SD ett förslag på nya säkerhetskrav i skollagen. Åtgärderna omfattar enligt utbildningsminister Johan Pehrson ett helt nytt säkerhetskapitel. Regleringar som skulle kunna innebära låsta skolor, skyldigheter kring beredskapsplaner och att skolpersonalen ska kunna genomsöka elevernas väskor. Vidare ska skolan ha en skyldighet att anmäla alla brott till polisen när en elev misstänks inom skolans verksamhet.
Dessa åtgärder riskerar att bli lika verkningslösa i praktiken som övriga föreskrifter som reglerar skolan, om inte ordentliga resurser skjuts till.
Låsta skolor innebär betydande kostnader. I vissa fall kan skolbyggnader behöva anpassas för att kunna installera säkerhetssystem och låssystem. För att övervaka in- och utpassering behövs extra personal.
Enligt förslaget får huvudmännen även ansvar för att skapa beredskapsplaner. Det är bra och är förhoppningsvis ett arbete som de flesta skolor har dragit i gång efter den fruktansvärda skolattacken i Örebro. Men för att säkerställa att dessa planer utvecklas och anpassas till de specifika förhållandena på varje skola, krävs flera åtgärder.
Beredskapsplanerna måste skräddarsys för att ta hänsyn till skolans geografiska läge och byggnadens utformning. Det är också avgörande att skolpersonalen genomför regelbundna övningar och det kommer att behövas regelbunden uppdatering för att säkerställa att planerna är aktuella.
Vi förstår att förslaget syftar till att visa på politisk handlingskraft genom att öka känslan av säkerhet i samhället efter Örebro. Men politisk kortsiktighet resulterar ofta i otillräckliga åtgärder som missar att adressera de underliggande problemen.
Flera av lärarna är positivt inställda till förslaget att införa en bestämmelse i skollagen som ålägger skolverksamheter att rapportera till Polismyndigheten när en elev misstänks för brott. Men det finns en oro kring dilemmat hur en polisanmälan påverkar förtroendet och relationen mellan elever och läraren.
Regeringen vill dessutom tillåta rektorer att införa ökad kontroll inom skolans område. Exempelvis ska väskor och andra föremål kunna genomsökas. Lärare är utbildade för att undervisa och stödja elever, inte att genomsöka deras väskor. Förslaget riskerar inte endast att leda till en osäker arbetsmiljö för både lärare och elever, utan även att skapa en känsla av misstro och otrygghet bland eleverna i en miljö där de borde kunna känna sig trygga. När elever inte har tillitsfulla relationer med skolpersonalen påverkas deras välmående negativt. Det är knappast rätt väg att gå.
Vi vill se förebyggande och tidiga insatser för att förhindra att problemen eskalerar. Elever behöver få tillgång till psykosocialt stöd, genom en välutrustad elevhälsa, skolkuratorer och psykologer. Lärare och rektorer måste få goda förutsättningar att utföra sina uppdrag. Skolan behöver leva upp till de skrivelser som redan finns lagstadgade innan det tillkommer ytterligare föreskrifter.
Det kräver långsiktiga strategier och investeringar som sträcker sig över en mandatperiod i taget.
Ibland misstänker vi att våra folkvalda beslutsfattare saknar förståelse för de komplexa problem som finns inom den svenska skolan. För att skolan ska kunna fungera som den viktiga skyddsfaktor den är, kan den inte fortsätta behandlas som en isolerad plats.
Politiker behöver se helhetsbilden och förstå att skolan är en viktig del av ett samhällsbygge som kräver tid och pengar. Tyvärr finns det ingen “quick fix”, utan det behövs en helhetsstrategi och investeringar, som kommer ta lång tid att ge resultat. Långsiktiga investeringar som inte ger resultat under mandatperioden påverkar såklart chanserna att bli omvald nästa.