Elpriset är nu nere på mycket låga nivåer. Sverige exporterar samtidigt mer el än någonsin tidigare och attraherar serverhallar och batterifabriker utifrån kombinationen lågt elpris, fossilfri elproduktion och säker elleverans. Men det innebär inte att energipolitiken saknar utmaningar. En annan sida av myntet är att det i Sverige också finns områden där det idag inte går att få tillräckligt mycket effekt vid den tid på dygnet som det behövs.
Att vi också har det problemet i Uppsala stod tydligt när Gamla Uppsala Buss fick besked att en omfattande omställning till elbussar inte är möjlig i dagsläget. Vid bussdepån kommer som mest 12 elbussar att kunna laddas med den kapacitet som finns för närvarande. Och faktum är att redan utifrån dagens elanvändning råder effektbrist i Uppsala cirka 150 timmar per år. Detta samtidigt som behovet av el inte minskar framöver, bland annat då vi för att klara klimatmålen måste ställa om trafiken från fossila drivmedel till fossilfri eldrift.
Den energiöverenskommelse som förra mandatperioden träffades mellan fem riksdagspartier har varit en framgångssaga vad gäller fossilfri elproduktion. Utbyggnaden av vindkraft slår alla förväntningar. Och vindkraften kommer framöver att kompletteras allt mer med solceller. Men energipolitiken har samtidigt haft alltför ensidigt fokus på elproduktionssidan. Det är nu bråttom att också forma en politik som säkerställer att elen finns tillgänglig på rätt plats vid rätt tid.
En dellösning här är ett förstärkt stamnät. Men det kräver stora investeringar och kommer att ta tid att få på plats. Det måste därför kombineras med en lång rad andra åtgärder. En sådan lösning är lokal elproduktion och lagring. En annan att ta tillvara digitaliseringens möjligheter att styra om elanvändning från tider med effekttoppar till tider på dygnet då elanvändningen är lägre. När belastningen i elnätet är stort kan det t ex finnas system som kommunicerar detta till elanvändare, eller till och med stänger av elanvändning som inte är nödvändig för stunden. Ekonomiska incitament skulle ytterligare förstärka viljan att på detta sätt styra om användningen till tider på dygnet när efterfrågan är mindre.
Den allra mest grundläggande åtgärden är förstås fortfarande energieffektiviseringsåtgärder, att helt enkelt inte använda el i onödan. Men i takt med sjunkande elpriser har engagemanget för energieffektiviseringsåtgärder minskat, då det inte är lika lätt att räkna hem investeringar som på sikt minskar elbehovet. Men för att bereda plats för en ökad elanvändning där så behövs, är det lika angeläget som någonsin att inte använda el när samma nytta kan uppnås på andra sätt.
Inom rikspolitiken saknas idag tydlig majoritetskoalition av partier i energifrågor. Den osäkerhet som råder kring vilka nya energipolitiska initiativ det går att bilda en majoritet för i riksdagen gör behovet av att agera regionalt och lokalt större. Flera spännande initiativ har redan tagits. Bland annat har Upplands Energis pilotprojekt att styra hushålls värmepumpar fallit mycket väl ut, då effekttoppar har kunnat kapas utan att det påverkat komfort. EU-projektet CoordiNet, och dess syfte att möjliggöra en lokal flexibilitet i elnätet, är ett annat mycket intressant initiativ.
Men ett mer samlat grepp måste tas. Här har Region Uppsala en möjlighet att ytterligare ta ledarskap, inom ramen för arbetet med den regionala utvecklingsstrategin. Från Miljöpartiets sida har effektfrågan högsta prioritet i det arbetet. Omställningen till ett fossilfritt trafiksystem får inte omöjliggöras av att kapaciteten att distribuera den förnybara el som produceras inte räcker till.