Närmare hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa. År 2020 var ungefär 66 000 barn under 18 år med om att deras föräldrar separerade. Men vad händer med ett barn, vars förälder inte har råd att separera? I värsta fall måste barnet bo kvar med två föräldrar som befinner sig i en infekterad konflikt.
I vissa situationer förekommer även våld i relationer. Vad gör Sverige för att hjälpa de barn som genom denna inlåsningseffekt berövas rätten till att växa upp i en miljö fri från konflikt och våld? Svaret på frågan är: väldigt lite.
Varför är Sverige, som välfungerande land, så dåligt på att skapa förutsättningar för att alla ska ha råd att separera och därmed möjliggöra för barn att leva i en trygg hemmiljö? I slutändan handlar det om ekonomiskt ojämlikhet och en stark inlåsningseffekt.
För att fördela tillgångar efter ett förhållande krävs att en bodelning genomförs. Om parterna är överens kan de relativt snabbt med hjälp av en jurist upprätta ett bodelningsavtal för att fördela tillgångar och skulder. Men om man inte är överens kan det bli en dyr affär.
Vi ser allt oftare att den ekonomiskt svagare parten, många gånger kvinnan, inte kan begära att en bodelning ska ske, eftersom denne inte har råd med ett ombud i processen.
Detta leder till att den ekonomiskt starkare parten, många gånger mannen, kan hålla i taktpinnen och bestämma över fördelning av tillgångar och utformandet av ett bodelningsavtal - utan motstånd. Situationen leder till en stark inlåsningseffekt där kvinnan inte kan utkräva sina rättigheter och möjliggöra ett fortsatt liv på egen hand.
Tankesmedjan Ownershift gav i februari ut en rapport om män och kvinnors ägande. Den visar att könsskillnaderna, till fördel för männen, i genomsnitt ökar med 350 procent efter en skilsmässa.
Oavsett om kvinnor äger mer, mindre eller lika mycket som män minskar deras ägande i genomsnitt mer i förhållande till män efter en skilsmässa. Det här är en viktig fråga om ekonomisk jämlikhet där förändringar behöver ske. Den ekonomiska ojämlikheten slår direkt mot barn vars förälder vill separera, men som inte har råd.
Det finns ingen statistik som visar hur många barn situationen här ovan omfattar. Däremot visar forskning att barn mår dåligt, både fysiskt och mentalt på kort och lång sikt, om de tvingas leva i ett hem med två föräldrar i konflikt och som inte mår bra tillsammans.
Konflikterna behöver inte alltid ha karaktären av öppna konflikter med skrik och skällsord. Det kan också handla om brist på tillit, utfrysning, nedvärderande omdömen och mycket mer. För barn är dessa konflikter väldigt svåra att leva med och hantera. Det skapar en långvarig skadlig stress. Det är viktigt att skydda barnen från långvariga och djupa konflikter.
Vad gör samhället i dag för att möjliggöra för en förälder att ha råd att separera? Mycket lite. När det gäller ekonomiskt stöd till den svagare parten i en bodelning finns det i princip obefintligt.
Hemförsäkringens rättsskydd täcker oftast inte dessa tvister och om föräldrarna inte kan komma överens tvingas de att gå till en bodelningsförrättare där staten, efter vissa uppnådda krav, enbart erbjuder fem timmars ersättning, vilket i regel inte räcker särskilt långt.
Har man dessutom en före detta partner som inte kommer på möten, inte lämnar in efterfrågade dokument och dylikt i syfte att dra ut på processen är inlåsningseffekten ett faktum. En förälder utan tillgång till ekonomiska medel får då svårt att driva processen framåt. Det omöjliggör den personens rätt att genomföra en bodelning.
Allt detta får till följd att föräldrar som vill, och kanske borde, flytta ifrån varandra blir tvungna till fortsatt samlevnad och barn riskerar därmed att bli kvar i en konfliktfylld, och kanske våldsam, hemmiljö.
Svensk lagstiftning måste hitta en väg framåt för att skydda barnen från att tvingas stanna kvar hos föräldrar i hög konflikt. Det skyddet menar vi också ska omfatta bodelningstvister.