Just nu pågår ett försök från EU-tjänstemän att förbjuda den svenska cidern från att kallas cider. Anledningen? Den svenska cidern är för populär, och har börjat konkurrerar ut europeisk cider.
I dag finns det ingen gemensam definition av cider i EU. Den främsta orsaken är att det finns en bredd av cidertraditioner i Europa, där olika länder har olika krav på tillverkningsprocesser och juiceinnehåll. Sedan ungefär 20 år tillbaka har svensk cider definierats utifrån ett krav på minst 15 procent juiceinnehåll från päron eller äpple.
Det har inneburit att det har funnits goda möjligheter för svenska entreprenörer att utveckla olika typer av produkter, många som har blivit stora exportsuccéer och blivit en självklarhet del av en riktig svensk sommar. I dag står Sverige för en tredjedel av all exporterad cider sett till liter i EU.
Den stora exportsuccén har inneburit att det har funnits ett missnöje hos andra europeiska konkurrenter som har försökt lägga krokben för de svenska cidertillverkarna genom regleringar, nu senast genom att införa ett förbud mot att kalla svensk cider för just cider.
I ett tjänstemannautskott i EU-kommissionen beslutas om standardisering för mat och dryck inom EU. Syftet är att skydda konsumenter från att bli lurade, en produkt ska vara det som den utger sig för att vara. Problemet med att försöka standardisera definitionen av cider är att samtliga 27 medlemsländer har väsentlig skilda syn på vad som borde kallas för cider.
Förslaget som har presenteras från EU-kommissionen innebär att endast cider med minst 50 procent juiceinnehåll från päron eller äpple ska få kallas för cider. Det skulle innebära en dödsstöt för svensk cidertradition och tillverkning som inte längre skulle få säljas som cider utan klassas som något helt annat.
Mer än ett tredubblat juiceinnehåll skulle innebära att den klassiska svenska cidern skulle smaka något helt annat. Det är en smak som redan i dag går att få tag på, och som knappast misstas för den svenska cidern.
Den nya definitionen skulle egentligen inte lösa några problem utan bara skapa förvirring, skada svensk konkurrenskraft och öka misstron mot EU. För när EU-tjänstemän fattar den här sortens beslut skadas tilltron och bekräftar en farlig nidbild av byråkrater utan verklighetsförankring.
Svensk cidertradition måste skyddas och utvecklas, inte förbjudas. För ingen vill dricka en besk engelsk cider en varm svensk sommardag, utan mer än gärna riktigt söt svensk cider, tillverkad i Sverige med svenska äpplen.
Därför har jag nu tagit initiativ för att rädda den svenska cidern och kallat till ett skyndsamt möte med den ansvarige kommissionären Christophe Hansen. Mitt budskap till honom kommer att vara tydligt: EU-byråkrater ska inte bestämma vad som är svensk cider.