EU:s nya restaureringslag för naturvård skapar debatt, bland annat kring naturbetesfrågan. Många parter är tveksamma till en lag som kräver att stora markytor ska restaureras och det finns en oro för att brukbar mark ska tas ur produktion.
Vi på Upplandsstiftelsen vill belysa naturbetets många positiva effekter. Vi vill också berätta att det i Uppsala län finns en stor andel obrukad mark som kan användas för restaurering och att ett nära samarbete med mark- och djurägare är modellen för ett lyckat arbete.
Tillsammans med närmare 200 mark- och djurägare har Upplandsstiftelsen exempelvis restaurerat 3 000 hektar naturbetesmark bara i Roslagen. Vi har huggit, rensat och bevarat, hägnat in och fått tillbaka kor och får. Nu lever marken, floran och faunan igen. Förutom skäliga miljöersättningar och EU-stöd till djur- och markägarna har det också genererat restaureringsuppdrag för lokala landsbygdsföretag motsvarande omkring 25 årsarbetstillfällen.
Vi bedömer att det i Uppsala län finns ytterligare nästan 10 000 hektar gammal betesmark som kan restaureras.
Det här är marker som tidigare dömdes ut som olönsamma. Det gjorde att betesdjuren togs bort, sly fick ta över och växter och insekter som varit typiska för platsen försvann. Dessa marker är utmärkta att restaurera och omvandla till artrika betesmarker.
De senaste åren har det blivit tydligt att utarmningen av den biologiska mångfalden är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatkrisen. Naturbetesmarker är bland de mest artrika miljöer som finns. Markerna som ligger utmed Östersjöns kust eller vid Mälarens strand i vårt län är historiska betesmarker med precis rätt förhållanden, kalkrika, karga och i princip aldrig gödslade.
I vårt län finns de goda förutsättningarna för att jobba med restaureringar. Vi har en levande landsbygd med jämförelsevis många djurhållare och det finns ett intresse från djur- och markägare att restaurera sina marker, vilket Upplandsstiftelsens samarbeten visar.
Det är viktigt att poängtera att ingen produktiv mark skulle behöva tas ur produktion för att skapa mer naturbete i Uppsala län. Den mark som både vi och lantbrukarna vill använda till naturbete är i dag obrukad. Naturbetet står alltså inte i konflikt med livsmedels- eller skogsproduktionen, tvärtom ser vi möjligheter för både lantbrukare, landsbygd och samhälle.
Det är viktigt att restaureringsarbetet fortsätter i länet. Upplandsstiftelsen vill vara en part och bidra till att:
- Öka arealen naturbetesmark. Vi vill att arealen naturbetesmark i länet ska öka och kan bland annat hjälpa till med att kartlägga biologiskt värdefulla ängs- och hagmarker, ge råd om platser och åtgärder och inventera arter och områden.
- Öka den biologiska mångfalden. Genom insatserna kan vi särskilt bevara hotade växter, fjärilar och insekter i naturbetesmarker, som till exempel mnemosynefjärilen.
- Gynna landsbygdsutvecklingen. Restaureringsarbetet genererar i princip alltid uppdrag till fler aktörer och företag på landsbygden. Naturbetet skapar också ett vackert och varierat landskap som höjer värdet på de fastigheter som blir dess granne.
- Gynna den naturbetesbaserade köttproduktionen som har en ökad efterfrågan från konsumenterna.
- De jordbrukspolitiska miljöersättningarna kan användas för att göra det ekonomiskt lönsamt för djurägare med naturbete och för att förvalta och bibehålla markerna.
Naturbetesmarken är en viktig resurs för biologisk mångfald och restaurering av betesmarker är en relativt lågt hängande frukt. Men det är lantbrukaren och betesdjuren som faktiskt gör jobbet och det är därför en förutsättning att miljöersättningarna ger en så pass bra ekonomi att de kan fortsätta sin verksamhet. Förutsatt att ersättningarna fungerar är vår uppfattning att restaureringslagen utöver att gynna naturen kan innebära många fördelar för mark- och djurägarna.