Vi lämnar ett förfärligt år med död, sjukdom och svåra utmaningar för samhället bakom oss. Även om pandemin fortfarande pågår med full kraft anar vi ljuset ur tunneln i takt med att vaccinsprutorna sticks in i allt fler armar.
Kriser är också en tid för omstrukturering. Arbetet för digitalisering hade pågått i många år utan att påverka våra sätt att mötas i någon större omfattning. Det var fortfarande fysiska avdelningsmöten, kurser och konferenser som var det vanliga. Det gällde fram till den 17 mars 2020 då Folkhälsomyndigheten uppmanade alla som kunde arbeta hemifrån att göra det. Större folksamlingar förbjöds. Inom några dagar hade den mänskliga anpassningsförmågan och uppfinningsrikedomen ställt om till digitala videomöten. Några ofarliga missöden senare med kamera och mikrofon på vid fel tillfälle fungerade det sedan i de flesta fall professionellt.
Svårast var omställningen för de demokratiska församlingarna där huvudspåret alltid har varit att träffas på plats. Historiskt har det ofta varit hämmande för politiskt engagemang mitt i livet när arbete och familj tar en stor plats. Knivsta kommun var en av de snabbaste kommunerna i Sverige när det gällde omställning till digitala möten även vid formella sammanträden. Först ut var nämnder och kommunstyrelse men i samband med ett uttunnad fullmäktige kunde man i full enighet, vilket var ett krav, lägga till ett ärende för ändrad arbetsordning där digital närvaro möjliggjordes. Knivsta har under hela perioden varit noggrant med att alla ska ha sina kameror på och så fort något tekniskt problem har uppstått har mötet avbrutits för att lösa problemet.
Även om vi kan vara trygga med Knivsta kommun har följt lagen är det oroväckande att förvaltningsrätten i Luleå har underkänt Luleå kommuns fullmäktigesammanträde i december.
Traditionellt har huvudregeln varit att sammanträden ska ske med fysisk närvaro. Lagen tar inte hänsyn till den tekniska utveckling som har skett och som faktiskt möjliggör att genomföra bra sammanträden också utan att träffas fysiskt.
Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer restriktionerna successivt att börja trappas av. Det är lätt hänt att vi då successivt återgår till ”business as usual”. Det vore enligt oss djupt olyckligt. Det är rimligt att vi i framtiden också kan genomföra formella beslutsmöten helt digitalt eller i formen av hybridmöten där de som inte kan eller hinner komma till sammanträdesrummet ändå kan delta i beslutsprocessen.
För att våra nyupptäckta arbetssätt inte ska rinna ut i sanden är det nödvändigt att riksdag och regering snabbt gör en översyn av lagstiftningen och möjliggör fysiska och helt eller partiellt digitala sammanträden i politiska församlingar.
Övriga samhället kommer sannolikt i hög utsträckning ta tillvara nyupptäckta arbetssätt. I ett Sverige i tiden bör även vår demokrati anamma den nya tiden.