Undernäring för inlagda över 65 år kostar Akademiska sjukhuset miljonsummor varje år.
Undernäring kan förebyggas eller åtgärdas och onödiga sjukhusinläggningar kan undvikas om länets kommuner och region tar ett gemensamt ansvar och nutritionskompetensen stärks.
En nyligen publicerad artikel i The New England Journal of Medicine vid namn Malnutrition in Adults har föranlett ett antal, med rätta upprörda, inlägg i debatten om förekomsten av undernäring hos äldre.
Av artikeln framgår det att undernäring förekommer hos ca 10 procent av äldre personer i ordinärt boende och hos 20 till 50 procent av personer som vårdas på sjukhus eller bor i särskilda boenden.
Undernäring kan orsakas av otillräckligt matintag, ohälsosamma matvanor, sjukdomsrelaterad inflammation, sväljsvårigheter eller av åldersrelaterad svaghet.
Undernäring får allvarliga konsekvenser både för den som drabbas och dennes närstående. Exempelvis kan minskad muskelstyrka med risk att falla, orkeslöshet, ökad sårbarhet för infektioner, sämre sårläkning samt psykisk ohälsa leda till personligt lidande och ett ökat vårdbehov.
Undernäring kostar också samhället enorma summor med onödig belastning på det redan ansträngda läget som råder i region Uppsala.
Studier visar att en undernärd person som vårdas på sjukhus kostar ungefär 10 000 kronor mer per vårddygn än en välnärd person. Undernärda patienter har dessutom ungefär 30 procent längre vårdtid och 1,5 gånger högre risk för återinläggning inom 30 dagar.
Akademiska sjukhuset har, med hjälp av hälsoekonomer, gjort kostnadsberäkningar som visar att undernäring för inlagda personer över 65 år kostar omkring 140 miljoner kronor per år.
Med tanke på att många kommer från särskilda boenden eller har sjukvårdsinsatser i hemmet blir det tydligt att också kommunerna har ett stort ansvar för den gemensamma vården som länets invånare behöver.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förebyggande av och behandling vid undernäring framgår det vad verksamheter som omfattas av socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen samt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ska förhålla sig till för att minska förekomsten av undernäring.
Rutindokument och riktlinjer finns framtagna i de flesta verksamheter men det finns uppenbarligen problem att leva upp till det skrivna ordet. Patientsäkerhet, jämlik vård och kostnadskontroll står på spel.
Att bedöma, utreda, behandla och inte minst följa upp insatta åtgärder vid konstaterad undernäring är uppgifter som är omfattande och ibland avancerade. Insatserna bör därför utföras nära patienten av interprofessionella team där varje profession bidrar med sin unika kompetens.
I vårt län finns dietister anställda i region Uppsala på Akademiska sjukhuset, Enköpings lasarett, privata och offentliga vårdcentraler, inklusive habilitering.
I samband med den så kallade Ädelreformen från 1992, fick kommuner ansvaret för långvarig service, vård och omsorg för äldre samt funktionsnedsatta. I samband med reformen flyttades inga dietisttjänster till kommunala verksamheter. Än i dag konsulterar vårdcentraler dietister vid behov.
Regionens dietister har alltså i uppdrag att täcka upp behovet av nutritionskompetens i kommunernas särskilda boenden och inom hemsjukvård. Resurserna räcker dessvärre inte till. Följden blir att det sällan går att få direktkontakt mellan dietist och patient eller närstående, att det är svårt för boende att få hembesök av dietist samt att annan personal får otillräckligt dietiststöd.
Ett vanligt arbetssätt inom många vårdområden är att inrätta olika roller som ombud ämnade för personal med specifikt intresse eller en extra kurs inom området. En nutritionsintresserad person eller ombud kan dock aldrig ersätta en legitimerad dietist med expertkunskap.
För att behålla, utveckla och garantera nutritionskompetens i verksamheter måste dietisttjänster inrättas och verka i interprofessionella team.
Vi föreslår därför att:
- Tjänster för nutritionsansvariga dietister i inrättas varje kommun, jämställda med medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) och medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR). Mindre kommuner kan dela på denna funktion.
- Resurser för dietister i regionen utökas i syfte att stärka nutritionsvården för patienter i såväl den ordinära som särskilda boenden.