Det finns fler möjligheter än Bus rapids Transit (BRT) och konventionell spårvagn! Uppsalabuss, det kommunala bussbolaget, hade ett förslag på 1990-talet.
Den konventionella busstrafiken har under lång tid haft betydande svårigheter att till rimliga kostnader för samhället och resenärerna, erbjuda den trafikstandard som är ett alternativ till den enskilda trafiken. Kostnaden för ett förbättrat kollektivtrafikutbud stiger betydligt mer än resandet och därmed intäkterna. De rörliga kostnaderna utgör den största andelen vid system med förare.
Under 1980-talet upplevde Uppsalabuss att många resenärer valde bussen vintertid. Det var främst cyklister som under rådande vintrar ställde undan cykeln och det gjorde det svårt att dimensionera utbudet. Under en period var det svårt att rekrytera tillräckligt många förare och många av de redan anställda körde övertid så mycket det någonsin var tillåtet. Vi såg ett stora problem i detta och i början på 90-talet kom så en ekonomisk kris som gjorde att vi var tvungna att permittera ett stort antal. Det var inte lätt att planera verksamheten då förutsättningarna varierade så mycket.
Redan hösten 1989 beslöt Uppsalabuss styrelse enhälligt att tillsätta en utredning om ett förarlöst bansystem. Denna handlade inte om så kallad spårtaxi som är något helt annat. Denna studie presenterades hösten 1990 och rönte ett stort intresse av beslutsfattare. De förarlösa systemen har andra relationer avseende fasta och rörliga kostnader än konventionella system (buss- och spårvagnstrafik). Omfattande skisser gjordes av hur en bana skulle kunna anpassas till den byggda miljön i Uppsala med så få barriärer som möjligt. Tekniken var inte helt ny då det första bansystemet kom i drift i Morgantown, USA, 1976 och i Frankrike finns banor i många städer sedan mitten av 1980-talet. I Ultuna byggdes en provbana som kördes med små vagnar helt utan förare. Säkerhets- och trygghetsaspekterna utreddes också noggrant och alla studier visade på att dessa system var överlägsna även i detta fall.
Under 1990-talet provade Uppsalabuss biogas-, el- och kombinationen av dessa sk elhybridbussar. Även dessa kom att röna stor uppmärksamhet och en ansökan förbereddes hos staten där ett komplett kollektivt trafiksystem skulle byggas upp i Uppsala. Men det blev aldrig någon lokal majoritet bakom förslaget. Det innebar att en föreslagen ansökan om medfinansiering hos staten inte kom till stånd då staten kräver samförstånd i projekt som kommer att verka under långa tider med kanske förändrade politiska majoriteter.
Sedan 1990-talet finns ett antal leverantörer av förarlösa system. Idag finns den automatiska driften i bussar och person/lastbilar och i vissa områden körs dessa i blandtrafik, dvs där olika trafikslag samsas om utrymmet. Men kollektivtrafikens största nackdel är den begränsade framkomligheten och denna orsakas av den trängsel som råder i det befintliga gatunätet. Bussar, bilar, lastbilar, cyklister och fotgängare blandas och medelhastigheten blir låg för bussarna. Detta leder också till att de rörliga kostnadernas andel av busstrafiken ökar ännu mer. Därför är det dags att återigen utreda möjligheten att hitta sträckor i staden som kan förses med banor där kollektivtrafiken kan ha exklusiv framkomlighet. Tekniken för automatisk drift är allmängiltig och finns i befintliga bussar av idag.
I nuvarande utredningar poängteras behovet av stor kapacitet, dvs många resenärer per timme och riktning. En hög kapacitet är inte enbart en funktion av storleken på fordonen utan även beroende av med vilken turtäthet och hastighet fordonen körs. Ett förarlöst system kan bära hög turtäthet och detta är ju den absolut viktigaste faktorn vid val mellan olika trafikmedel. Dessutom blir färdhastigheten hög, en annan viktig faktor vid val mellan trafikmedel! Vagnar av mindre storlek kräver också mindre ingrepp i den befintliga miljön.
Sammanfattningsvis finns det många fördelar av att ta upp detta spår igen och utreda möjligheterna till ett förarlöst system kombinerat med övriga åtgärder. Ett förbättrat och mer attraktivt kollektivtrafiksystem kommer att bidra till att vi når de miljömål som har satts upp. Fördelarna överväger för ett samlat synsätt av kollektivtrafiken och det är bara om viljan finns som detta kan genomföras!