Strider bröt ut i Sudan den 15 april 2023 mellan den sudanesiska armén ledd av generallöjtnant Abdel Fattah al-Burhan och snabbstödsstyrkorna ledda av generallöjtnant Mohamed Hamdan Dagalo, känd som Hemedti.
Det råder ingen tvekan om att makt, pengar och viljan att slippa undan straff för sina brott är kärnan i fientligheten mellan Al-Burhan och Hamdan Dagalo. Men deras rivalitet kan inte ensamt förklara Sudans krig. Det är resultatet av flera faktorer. Den verkliga grunden ligger i Sudans långa historia av statsfångande av militära och politiska eliter, oansvarighet, straffrihet och orättvisa. Sedan Sudans självständighet 1956 har militären dominerat politiken, med endast tio år styrd av civilt valda regeringar.
Men västerländsk media har fullt upp med att bevaka händelser i Ukraina, Gaza och Houthi attacker. Detta gör att konflikteni Sudan hamnar i skym undan. Trots att det pågående kriget mellan den sudanesiska armén och de snabba stödstyrkorna är ett krig som beskrivs som en av de värsta, mest komplexa och grymma kriserna i världen.
Det har lett till mer än fjorton tusen människors död, cirka en miljon människors förflyttning till grannländerna och fördrivningen av nio miljoner människor från sina hem.
FN:s Världslivsmedelsprogram varnade för att hungerkrisen i Sudan skulle nå oöverträffade nivåer om det inte fanns ett kontinuerligt flöde av bistånd genom alla möjliga humanitära korridorer. Hälften av Sudans befolkning, cirka 25 miljoner människor, behöver humanitärt bistånd och skydd, och nästan 18 miljoner människor står inför akut livsmedelsosäkerhet, enligt FN:s siffror.
Varje krig har ett slut. Sudans krig ser dock inte ut att ta slut i närtid, Både SAF och RSF förväntar sig att vinna kampen och är inte på humör att göra vad de ser som eftergifter. Båda sidor tror att framstegen på marken ger dem en hävstång som ska förbättra deras position i framtida förhandlingar.
Al-Burhan och Hemedti har en särskild oro gemensamt: de kan ställas inför åtal för sina tidigare och nuvarande krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord. Att förlora makt innebär att förlora immunitet. Så de kommer att fortsätta kämpa oavsett konsekvenserna om inte någon fördelaktig uppgörelse utarbetas för dem. Tills vidare hävdar al-Burhan att han utkämpar ett "värdighetskrig", medan Hemedti säger sig kämpa för att återupprätta demokratin – samma demokrati som de förstörde.
Trots död, fördrivning, förstörelse och en hotande hungersnöd; saknas det engagemang från internationella topp-politiker och media kring krisen i Sudan, varför?
Nu är det dags för det internationella samfundet att ingripa för att skydda civila. Detta är ett grundläggande mål som måste arbetas mot. Antingen av säkerhetsrådet, Afrikanska unionen, IGAD eller andra regionala och internationella organisationer. De måste diskutera de tillgängliga mekanismerna för att skydda civila och tillhandahålla säkra utrymmen för dem. Att trycka på för att leveranser av humanitärt bistånd ska respekteras samt att aktivera ansvarsmekanismer mot alla kränkningar sedan krigets början i Sudan är helt fundamentalt.
Sudan går en osäker framtid till mötes. Alla försök att lösa konflikten hittills har misslyckats, vare sig det är genom förhandlingar eller internationella påtryckningar, experter tillskriver orsakerna till misslyckandet till de stridande parternas oförsonlighet och bristen på en verklig vilja att nå en kompromiss eller hitta lösningar.
Därför måste det internationella politiska aktörer pressa de krigförande fraktionerna i Sudan att omedelbart stoppa kriget, inleda en omfattande nationell dialog som inkluderar alla sudanesiska partier och arbeta för att upprätta ett rättvist demokratiskt system som möter det sudanesiska folkets strävan efter frihet, rättvisa och jämlikhet.