REPLIK
I en artikel (UNT 21/4) skriver Christer Sanne och Lars Rydén att vi står inför ett val, mellan tillväxt och en hållbar framtida välfärd. Sanne och Rydén menar att den ständiga jakten på tillväxt tär på jordens resurser och i längden blir ohållbar ju mer välståndet i världen ökar. Föremålet för deras kritik är de politiker som med ideologiska skygglappar premierat arbetslinjen framför välfärden. Det Sanne och Rydén missar är att det just är arbetslinjen och tillväxten som möjliggjort det moderna samhälle och det välstånd vi åtnjuter i dag.
Det är tack vare tillväxten som den globala fattigdomen mer än halverats sedan 1990 (källa: Världsbanken) och varje år lyfts allt fler ur fattigdom tack vare industrialiseringen och tillväxten. Barnadödligheten i världen har gjort samma resa när fler människor får tillgång till näringsrik mat, rent vatten, grundläggande välfärd och medicin. Alltihop en produkt av tillväxt. Även den välfärd vi åtnjuter i Sverige, vården, skolan omsorgen och till och med finansieringen för Uppsala universitet och anslagen till skribenternas forskning har möjliggjorts av tillväxt och att människor varje dag går till jobbet.
I stället vurmar skribenterna för ett Sverige som är fast i 80-talet och efterfrågar nolltillväxt. Sanne och Rydén tillhör, likt jag själv, de rikaste i världen och åtnjuter mycket av det som folk i utvecklande länder bara kan drömma om. Att förespråka en värld utan tillväxt är både bakåtsträvande och elitistiskt. Lägg därtill att skribenternas föreslagna arbetstidsförkortning bara skulle påskynda välfärdens kollaps med den kostnadsökning en sådan reform skulle innebära. Faktum är att välfärden redan i dag dras med en kostnadsutveckling och ett åtagande som blir allt mer ohållbart.
Tillväxt och teknik är inte ett motsatsförhållande, utan en förutsättning för att klara målen för en hållbar framtid. Det är strävan efter tillväxt som ständigt möjliggör att skapa mer från mindre, som möjliggör omställningen från en slit och släng-ekonomi till en grön cirkulär ekonomi. Det är strävan efter tillväxt som ger incitament för stål- och betongindustrin att utveckla utsläppslösa processer och det är strävan efter tillväxt som möjliggjort en aktiv skogsindustri att binda miljontals ton koldioxid genom avverkning och återväxt. Det är strävan efter tillväxt som möjliggör för allt fler att gå till jobbet för att hjälpas åt att finansiera allt vårt gemensamma.
Det är bara genom ökad tillväxt vi kan få ökad wellbeing. Empirin talar sitt tydliga språk.