Befintliga a-kassor dras med väl kända problem kring hanteringen av uppdragsanställda arbetstagare. Låg förutsägbarhet kring regler och villkor samt en godtycklig lagstiftning har lett att många som arbetar uppdragsbaserat möter krångel, oskäliga krav på återbetalning samt ifrågasättanden av hur man utövar sitt yrke.
Regeringen tillsatte under februari 2018 en utredning med syftet att inkludera och ge trygghet till fler. När utredningen presenterades i juni 2020 föreslogs att a-kassan ska baseras på inkomst i stället för arbetad tid. Det är en lovvärd utveckling som kommer att bidra till att fler kan komma i fråga för ersättning från försäkringen.
Men utredningen innehöll inget förslag på förtydligande lagstiftning kring rätten till ersättning för människor som arbetar uppdragsbaserat. Trots en uttalad ambition om att skapa förutsägbarhet för giggare, frilansare och andra moderna sysselsättningsformer misslyckades således utredningen med att skapa tydliga riktlinjer för hur a-kassorna ska bedöma personer som arbetar på andra sätt än enligt den gamla normen om livslånga tillsvidareanställningar. Detta är särskilt problematiskt i ljuset av den pågående pandemin som aktualiserat vikten av allas rätt att kunna omfattas av en arbetslöshetsförsäkring.
I över 20 års har a-kassorna försökt förneka uppdragsbaserade arbetstagare rätt till a-kassa. Det måste få ett slut. Därför kräver vi:
– en a-kassa som gör korrekta bedömningar och som inte utnyttjar otydlig lagstiftning till att neka uppdragsarbetande arbetstagare att få ersättning via a-kassan.
– en rättvis a-kassa som förmår hantera den moderna arbetsmarknaden där uppdragstagare, frilansare, giggare och kombinatörer blir allt fler.
– en jämlik a-kassa som inte sorterar arbetstagare in i a-lag och b-lag, utan som värderar alla arbetstagare lika oavsett hur deras arbete är organiserat.
Behovet av uppdragsbaserat arbete finns hos såväl konsumenter och arbetsgivare som arbetstagare. Det kategoriska avfärdandet av gigekonomin som ett opportunistiskt utnyttjande av arbetskraft träffar därför också fel. Snarare bör den uppdragsbaserade arbetskraften värnas i dubbel bemärkelse – dels i termer av att säkerställa schyssta arbetsvillkor, dels i termer av att inte vifta bort dess existens som onödig eller påtvingad. För lika viktigt det är att gigekonomins framfart inte får ske på bekostnad av svenska arbetstagares villkor, lika viktigt är det att lyssna till arbetsmarknaden och dess arbetstagares behov.
Trygghet kan inte vara villkorat till traditionella format för organisering av arbetstagare, för vad händer då när vanliga arbetsformer blir förlegade? Bara under det senaste året har vi sett hur snabbt omställningen kan ske, med pandemin som katalysator och digitaliseringen som draglok. Och det är sannolikt bara början. Runt hörnet väntar fler strukturella förändringar i arbets- och näringsliv, där det kommer att uppstå nya näringsgrenar och arbetstillfällen och där att arbeta heltid på en och samma plats inte längre är en självklarhet.
A-kassan ska inte tvinga människor till passivitet och arbetslöshet utan i stället bejaka möjligheter för människor som vill frigöra sin talang och fulla potential. Det är så vi skapar morgondagens jobb och det är så vi säkerställer att Sverige som nation kan konkurrera internationellt.
Alla som arbetar uppdragsbaserat ska kunna få en rättvis och korrekt bedömning av om de är kvalificerade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Därför har Egenanställningsföretagens branschorganisation tagit initiativ till Uppdragsarbetarnas a-kassa som kan skapa ett hållbart liv för alla som arbetar uppdragsbaserat. Det är ett första steg i att skapa en arbetsmarknad som beaktar sin samtid och bygger förutsättningar för framtiden.