Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten måste få ökade resurser. Annars äventyras de politiska ambitionerna att bättre bekämpa brottsligheten och satsningarna på Polismyndigheten kan bli verkningslösa. Bristen på åklagare riskerar helt enkelt att bli en flaskhals i brottsbekämpningen. Ökade resurser de kommande åren och en långsiktig strategi för hela rättsväsendet är nödvändigt.
Det fanns inför valet en politisk enighet om att satsa på hela rättskedjan men det verkar mest vara tomma ord.
Redan under 2018 ökade antal ärenden som redovisades till åklagare med 3,7 procent och prognosen för 2019 – 2020 är att inflödet av brottsmisstankar kommer att öka med sammanlagt 13 procent. Vi ser samtidigt att de politiska ambitionerna om att bekämpa brottslighet i form av nya uppdrag för myndigheterna. Bland annat ska Ekobrottsmyndigheten förstärka insatserna mot skattebrott och Skatteverkets brottsutredande enhet har fått ett breddat och utökat uppdrag.
En mer effektiv polisorganisation innebär att fler ärenden behöver hanteras av andra delar av rättsväsendet. Men för att lyckas med ambitionerna att fler brottslingar ska åtalas och lagföras behövs det åklagare. Utan åklagare spelar det ingen roll hur många brottsutredningar polismyndigheten eller andra brottsutredande myndigheter genomför.
Åklagarna har en helt central roll. Ingen annan yrkesgrupp inom rättsväsendet är på samma sätt involverad i ett ärendes alla moment.
En åklagare har både ansvar för och befogenhet att besluta om att frihetsberöva misstänkta personer, beordra husrannsakningar och vidta andra tvångsmedel inom ramen för en förundersökning samt att driva brottmål i domstol. Trots det finns det idag bara cirka 1 050 åklagare inom åklagarväsendet, varav 950 åklagare finns vid Åklagarmyndigheten och 100 vid Ekobrottsmyndigheten.
Det som gör det särskilt angeläget att skyndsamt satsa på att få fler åklagare är att det tar många år innan satsningar ger resultat.
För att bli åklagare behövs en juristutbildning på 4,5 år och därefter 2 års notariemeritering. Sedan tar det– efter att en åklagaraspirant anställts – ytterligare nästan 3 år att bli kammaråklagare inom Åklagarmyndigheten. Att bli specialiståklagare på Ekobrottsmyndigheten tar ytterligare minst 3 år.
För att lösa bristen på åklagare behövs insatser för att behålla erfarna åklagare, men också för att rekrytera nya. Under 2017 och 2018 har mer än 100 erfarna åklagare slutat vid Åklagarmyndigheten och vid EBM, vilket skapat ett tomrum under flera år framöver innan kompetens på samma nivå kan återställas. Under 2018 kunde endast 27 åklagare nyanställas på grund av det ansträngda budgetläget vid Åklagarmyndigheten. Vid Ekobrottsmyndigheten minskade antalet åklagare något under 2018.
Lika viktigt är att arbeta för att behålla erfarna medarbetare och ge dem en lön som motsvarar det stora ansvar och de krävande arbetsuppgifter som åklagare har.
Åklagare är mycket attraktiva på arbetsmarknaden och många av de som slutar har fått jobb på andra myndigheter med högre eller samma lön trots mindre ansvar och betydligt lägre arbetsbelastning. Det finns också en lockande arbetsmarknad för kompetenta jurister inom privat sektor.
Vi vill redan nu varna för att om inte åtgärder vidtas kommer åklagarna bli en flaskhals när Polismyndigheten och övriga brottsutredande myndigheter börjar se resultat av ambitionshöjningarna.
För att säkra tillgången till åklagare menar vi att det är nödvändigt att regeringen i nästa budget ger Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten tillräckliga resurser för att rekrytera och behålla åklagare. På längre sikt behövs också en strategi avseende kompetensförsörjning för våra myndigheter. Om inte de politiska ambitionerna när det gäller brottsbekämpningen ska bli något annat än ett luftslott behövs rejäla, långsiktiga och strategiska satsningar på åklagarväsendet.
Emma Berge, ordförande för Saco-S styrelsen vid Åklagarmyndigheten
Jonas Svanfeldt, Saco-S styrelsen vid Ekobrottsmyndigheten
Anna Nitzelius, rättspolitisk sakkunnig på Jusek