Många inlägg i media har de senaste månaderna handlat om att attackerna inte skulle ha skett om det funnits rovdjursavvisande stängsel (RAS) kring fårhagarna. Men så enkel är inte verkligheten.
RAS är ett förbyggande hjälpmedel. Det är inte ett 100 procentigt skydd även om det är av de bättre skydden som står till buds. Svenska Fåravelsförbundet (SF) anser att RAS har många fördelar. Rätt uppsatt och i bra skick ger det ett gott skydd mot rovdjur. Men många nackdelar finns också, framför allt är det ett väldigt dyrt stängsel. Dessutom kräver RAS ett omfattande årligt underhåll för att fortsätta ge ett bra skydd. Det finns heller ingen garanti för att RAS helt utestänger varg, attacker på får har skett i flera fall i hagar med godkänt RAS.
Många av landets fårägare arrenderar/lånar mark av andra, och det är inte helt ovanligt att det då förekommer att markägaren inte vill ha fasta staket på sin mark vilket omöjliggör uppsättning av RAS.
Ibland hörs också att lantbrukare kan få bidrag till att sätta upp RAS. Detta är en sanning med mycket stor modifikation.
Stödet för att sätta upp RAS är 50 kr per meter. Då handlar det om ett femtrådigt elstängsel eller fårnät kombinerat med el för att vara godkänt till att skydda mot rovdjur. Den verkliga kostnaden per meter för uppsättning av RAS uppskattas av SF till 80–200 kr per meter, beroende på markförhållande. Bidraget täcker alltså inte på långa vägar kostnaden.
Det är också bara en mindre del av landets fårägare som kan få bidrag. Man kan ansöka om medel till RAS hos länsstyrelsen i respektive län. Pengarna kommer från landsbygdsprogrammen som Jordbruksverket ansvarar för. Hos dem framgår bland annat att det är länsstyrelsen som beslutar om du som markägare/brukare får stöd för RAS utifrån respektive regions mål för utveckling, och om ansökan prioriteras enligt dessa. Många fårägare som söker stöd blir utan.
Dessutom finns bara en begränsad summa pengar till bidrag varje år. För 2021 fanns 100 miljoner kr avsatta. Just nu återstår 5 miljoner kr. De här pengarna räcker inte långt.
I debatten förs ofta herdehundar fram som en enkel lösning. Men sanningen är att de bara passar på enstaka gårdar. Det krävs väldigt speciella förutsättningar om det ska fungera. Dessa hundar är nattaktiva, det bör inte passera okända människor, hundar eller andra djur i dessa hagar. Vi har ett strikt hundägaransvar här i landet och det är finns många risker med sådan här hundar.
Politisk lösning krävs. För att få en långsiktig lösning måste våra politiker ha modet att följa de beslut och riktlinjer som är tagna. SF står bakom rovdjurspropositionen som beslutades brett 2013. Den innebär att det ska finnas varg i vårt land, men att det ska tas hänsyn till att tamdjurhållning inte försvåras i någon del av landet och att socioekonomisk hänsyn ska tas. Tyvärr är vargen den enda som haft en god utveckling sedan detta beslut togs, de övriga målen har inte tagits hänsyn till vid bedömningar vid skyddsjakt och förvaltning.
Lammproduktionen går ned markant i vårt land. Bara 3 av 10 som vill köpa svenskt lammkött har möjlighet att göra det, på grund av den låga tillgången. Politiker och beslutsfattare måste ta hänsyn till alla de mål och riktlinjer som har beslutats. De trångsynta stuprörsbesluten kan inte fortsätta, alla mål och beslut måste saxa i varandra och tas hänsyn till! Livsmedelsstrategin säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen i vårt land. I våra naturbetesmarker finns det en enormt värdefull artrikedom som är viktig för den biologiska mångfalden.
Vilka är lösningarna? Vi behöver kunna kombinera omsorg om natur och biologisk mångfald med en hållbar inhemsk livsmedelsproduktion. Detta kan inte bara vara lantbrukarnas ansvar, utan detta ansvar ligger på alla medborgare och politiker.
SF anser att för att detta ska kunna uppnås behöver vargstammen reduceras ner till den 2013 beslutade nivån. Vi behöver lättare kunna få beslut om skyddsjakt på särskilt besvärliga individer och mindre möjlighet till överklaganden och förhalningar av skyddsjaktsbeslut. Och samhället måste ersätta fårägarna för ALLA kostnader som rovdjuren orsakar. I dag får fårägarna dra det absolut tyngsta lasset.
Tänk vilka super-djur våra får är och vad de kan producera av det gräs vi människor inte kan äta. Kött, skinn, ull, livskvalitet och biologisk mångfald. Detta måste vara värt att slå vakt om.