Covid-19-krisen har i år överskuggat klimatkrisen. Myndigheter i Europa har försökt möta dessa utmaningar i en tid av vetenskaplig osäkerhet och det har blottlagts brister i hur Europa och EU klarar av att hantera kriserna. Gemensamma europeiska värden - demokrati, social solidaritet och viljan att värna om det allmänna bästa – har utmanats i kristider och då såväl Kina som USA försöker stärka sina ekonomiska, politiska och sociala intressen. Europeisk och global solidaritet har satts på svåra prov och politikers förmåga att lyssna på forskare och experter har inte alltid varit god, även om en genuin osäkerhet också funnits inom forskarsamhället med ibland motstridiga budskap som försvårat beslutsfattandet.
När Europa nu sakta går tillbaka mot ett normaltillstånd är det viktigt att utvärdera krishanteringen. Vi från akademiska världen ser en tydlig brist i det europeiska forskningslandskapet; EU saknar kraftfulla forskningsstiftelser som effektivt och snabbfotat kan agera så som de gjort i USA för att möta en akut krissituation. I USA bidrar privatpersoner och stiftelser, grundade av filantropiska privatpersoner, med tre gånger så mycket medel till forskning och utveckling i förhållande till BNP jämfört med Europa, ett känt exempel är Bill och Melinda Gates Foundation (BMGF) som förvaltar 50 miljarder USD.
Forskningsstiftelser är viktiga komplement till nationella systemen för forskningsfinansiering och EUs forskningsbudget som ger stabilitet och är lämpliga för mycket forskning, men som visat sig ineffektiva när det gäller att lösa de största globala och europeiska utmaningarna. Fördelen med stiftelseformen är mindre administration och snabbare beslutsvägar, som ger bättre möjligheter till omprioriteringar när akuta situationer uppstår. Ett svenskt exempel är den satsning på Covid-19-forskning och diagnostik som Knut och Alice Wallenbergs stiftelse gjorde i mars 2020. De flesta forskningsstiftelser har dock ett nationellt och inte ett europeiskt perspektiv, föga förvånande då de flesta är äldre än EU.
75 ledande europeiska forskare har skrivit under ett upprop för att skapa en ”European Foundation for the Prevention of Environmental and Health Crises”. Uppropet publicerades bland annat i Le Monde, La Stampa och Frankfurter Allgemeine Zeitung och uppmärksammades i den ledande vetenskapstidskriften Nature. Förhoppningen är att få in 20 miljarder euro av donationsmedel, en stor summa på en kontinent där stora filantropiska donationer är mindre vanliga än i USA, men ändå betydligt mindre än vad BMGF förvaltar och som tillhandahållits av bara två donatorer. Stiftelsens medel skulle fördelas efter råd från en oberoende vetenskaplig kommitté med hög profil och integritet för att säkerställa att medlen går till de bästa projekten. Stiftelsen skulle stödja forskningsprojekt som har som mål att ta fram verktyg för att lösa de största utmaningarna inom hälsa och miljö. Klimatkrisen och global uppvärmning kommer att vara aktuella också efter pandemin.
För projekt med hög potential att lösa dessa frågor kan hög risk för misslyckande accepteras. Under akuta förhållanden, exempelvis som under den rådande pandemin, skulle medel kunna avsättas för mycket snabba åtgärder, givetvis i linje med donatorernas intentioner och beslutade av en styrelse av dessa. Även strategiska projekt ledda av företag med stor social och teknisk innovationskraft skulle kunna finansieras om dessa framför allt syftar till att lösa framtida kriser.
Vi sju svenska forskare som skrivit under uppropet inser att vägen till en stiftelse är lång och osäker, men om man inte försöker kommer ingenting att hända. Vi hoppas att när initiativet nu går in i en andra fas, där ett bredare stöd inom akademin och samhället i stort blir nödvändigt, ska Sverige kunna dra sitt strå till stacken.