Dagligen tar vi del av forskningsframgångar som leder till nya möjligheter att bota sjukdomar. Nya läkemedel har blivit tillgängliga för behandling av sjukdomar som tidigare varit livshotande, men som nu kan botas eller behandlas som kroniska tillstånd. En av de största medicinska upptäckterna var penicillinet under 1900-talets början. Penicillinet och efterföljande antibiotika har varit revolutionerande för folkhälsan då många tidigare dödliga sjukdomar kunnat botas och har sedan dess varit ett självklart och livsnödvändigt läkemedel inom sjukvården.
Många behandlingar är helt beroende av fungerande antibiotika – allt ifrån enklare ingrepp till avancerade operationer och intensivvård.
Även för behandling med läkemedel som ges vid tillstånd andra än de vi vanligen förknippar med antibiotikabehandling, såsom vård av prematura barn, cancer och transplantationer är antibiotika en grundförutsättning.
Allt detta hotas nu i och med en allt snabbare spridning av antibiotikaresistens som innebär att tidigare verksamma antibiotika inte längre fungerar.
Utveckling av antibiotikaresistens har gått fort på grund av vårdslös hantering av antibiotika inom flera områden globalt, inte minst inom livsmedelsindustrin. Ju mer antibiotika vi använder desto snabbare sker resistensutvecklingen. Antibiotikaresistens är ett reellt hot mot folkhälsan, och bristen på effektiva och tillgängliga antibiotika kommer att påverka oss alla och kommer på sikt förändra den sjukvård vi tar för given.
Vi har därför ett ansvar för vår och kommande generationer att göra vad vi kan för att minska resistensutvecklingen.
Vi kan till exempel minska risken för infektion genom god handhygien, att lämna in överblivna antibiotika på apotek, att reservera användningen av antibiotika inom djur- och humansjukvård till när den verkligen behövs och att inte konsumera livsmedel där antibiotika använts i produktionen.
Det pågår stora forskningsinsatser för att ta fram nya antibiotika, men det tar tid eftersom bakteriernas evolutionära förmåga att utveckla resistens är djupt rotad och därmed svår att överlista. En annan utmaning är behovet av en ny drivkraft för att läkemedelsindustrin ska kunna investera för att ta fram en produkt som ska användas så lite som möjligt – eller helst inte alls. Utvecklingen går framåt för att hitta lösningar, men det tar tid att nå ända fram.
Sverige har, genom många olika aktörer och samverkansgrupper, tagit en ledande position i arbetet och forskningen kring antibiotikaresistens. Detta arbete måste spridas och genomsyra beslut från professioner och beslutsfattare, men det är även dags att höja kunskapsläget hos allmänheten.
Vi kan inte längre förlita oss på att sjukvård, myndigheter och läkemedelsindustrin ska lösa problemet.
Vi behöver även en ökad kunskapsspridning och ett förändrat beteende i befolkningen för att minska förbrukningen av antibiotika och säkerställa att nödvändiga antibiotika finns kvar och används rätt.
Detta är en av nyckelfaktorerna för att ha en chans att vinna kampen mot antibiotikaresistens.
Nu vidtas ett antal åtgärder för att förbättra kunskapen om antibiotika och resistens i samhället, bland annat i Folkhälsomyndighetens och Jordbruksverkets handlingsplan mot antibiotikaresistens. Vid sidan av det måste alla kraftsamla för att öka medvetenheten i samhället. Apotekarsocieteten vill understryka vikten av att lyfta fram innovativa projekt som förbättrar användningen av existerande antibiotika.
Det är viktigt att Sverige fortsätter satsa och investera i nationella och internationella samverkansprojekt för att komma framåt. Vi har ett fortsatt stort behov av samverkansprojekt som syftar till att minska förbrukningen, optimera antibiotikaanvändningen och därmed öka livslängden av befintliga antibiotika för att komma närmare en lösning. Uppsala universitet driver redan flera sådana samverkansprojekt med aktörer såsom universitet, företag, myndigheter samt Apotekarsocieteten.
Det är allas ansvar att arbeta mot antibiotikaresistens och frågan är den viktigaste för den framtida globala folkhälsan.
Karin Meyer, PhD, vd Apotekarsocieteten
Björn Olsen, överläkare, professor i infektionssjukdomar, Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet