Den socialdemokratiska regeringen liksom EU-kommissionen har hög svansföring när det gäller att följa de vetenskapliga råden inom fisket, men inte när det gäller ålen. Då är det andra regler som ska gälla.
98 procent av den europeiska ålen har försvunnit sedan 1950-talet. Internationella havsforskningsrådet rekommenderar nu ett totalstopp för allt ålfiske, i alla vatten, i alla livsmiljöer, överallt - nu.
Miljöpartiet har drivit på för ett totalt stopp för ålfisket under många års tid, men det massiva motståndet från S och C liksom de flesta andra partier har satt käppar i hjulet. Argumenten från andra partier är oftast att vi måste bevara ålfiskare för att bevara ålfisketraditionen. Men: utan ålar finns ingen ålfisketradition att bevara.
De senaste åren har ålfiskare i Sverige rapporterat att de fiskat omkring 180 ton ål varje år. Tyvärr finns också troligen ett omfattande orapporterat fiske från personer utan ålfiskelicens. Det finns i dag 178 ålfiskelicenser fördelade på 155 svenska fiskare Ett totalstopp för ålfisket skulle göra fiskerikontrollen lättare och få en mycket positiv effekt på ålbeståndet.
Men det är inte bara fisket som påverkar ålen. Det uppskattas att cirka hundra ton ål dör varje år i de svenska vattenkraftverkens turbiner. Alla typer av mänskligt orsakad dödlighet av ål måste minimeras och om möjligt elimineras. Därför är det också akut att skynda på arbetet med fria vandringsvägar för ål och andra fiskarter såväl uppströms som nedströms i svenska vattendrag.
Nyligen kom EU-kommissionen med rekommendationer inför ålfisket nästa år. I stället för att följa de vetenskapliga råden om att helt stoppa ålfiske överallt går kommissionen fram med ett betydligt svagare förslag: att den paus i ålfisket på tre månader som infördes för några år sedan ska flyttas till den årstid där flest ålar migrerar. Det var naturligtvis tanken från början, men Sverige och många andra länder slingrade sig och lade absurt nog stoppet under den tid på året när blankålarna inte simmar mot Sargassohavet för att leka, och därför heller inte riskerar att fiskas upp.
Sverige kan bättre. Vi måste följa den vetenskapliga rådgivningen och driva på för ett totalstopp för ålfiske i hela EU tills ålbeståndet har återhämtat sig.
Stopp för allt fiske i EU innebär också att Sverige måste sluta att importera miljontals ålyngel från bland annat Frankrike, för att på så sätt öka antalet ålar i svenska vatten. Vilket också innebär att förvaltningen av ålen måste göras om i grunden. Rent vetenskapligt finns det i nuläget mer som talar emot den här metoden än för. Det är osäkert om de utplanterade ålarna ens hittar hem till det vatten där det växt upp.
Ålen är en mytomspunnen art i den svenska naturen, men att den bara ska återfinnas i gamla sagor och inte i våra svenska vattendrag är ett brott mot de internationella konventioner för biologisk mångfald som Sverige undertecknat, liksom mot principerna om hållbart fiske i den gemensamma fiskeripolitiken. Ålen måste fredas nu!