Debatt: Demokratiska principer satta ur spel i byggpolitiken

Den 31 augusti skulle till slut FI:s motion om att avbryta byggplanerna i Blodstensskogen och i stället göra skogen till ett naturreservat komma upp i kommunfullmäktige. Till slut, skriver jag, för att motionen lämnades in i början på december 2018 (ja, ni läste rätt, för nästan två år sedan). Den lämnades in redan innan den nu upphävda detaljplanen för Blodstensskogen antogs.

Det här är ett fenomen som känns igen från hela processen kring byggplanerna i Blodstensskogen, det vill säga, när det gynnar exploateringsivrarna (som i nuläget endast är S, V och M) då ska det gå fort! Då spelar det ingen roll om närboende inte får någon information om samråd eller granskning. Det är inte heller särskilt viktigt att ledamöterna i Plan- och byggnadsnämnden får underlaget i tid för att kunna göra en bedömning av föreslaget beslut. Själva beslutsunderlaget kan dessutom innehålla både missvisande illustrationer och texter, att rätta till sådana saker är inget som ska tillåtas sinka byggprocessen. Efter den sista granskningen, där flera hundra yttranden huvudsakligen kritiska till byggplanerna kom in, behövdes det inte mer än ett par veckor för att på ett slarvigt och förminskande sätt sammanfatta yttrandena, innan detaljplanen klubbades. Sällan har samråd och granskning på ett sådant tydligt sätt varit ett spel för gallerierna.

Det allra tydligaste beviset på att snabbt beslut är viktigare än rätt beslut är kanske den envishet med vilken politikerna i S, V och M hävdat att det inte behövs någon miljökonsekvensbeskrivning, trots att aktivisterna sedan länge hävdat motsatsen. Att detaljplanen nu är upphävd är därför direkt knutet till att snabba beslut varit viktigare än rätt beslut under hela frågans gång, så länge det varit till fördel för exploatering.

När det däremot handlar om beslut som kan gynna skogens bevarande, ja, då kan allt gå i en sävlig takt. Det tar två år att ens få upp en motion till behandling och när sedan dagen äntligen är kommen, så bordläggs den i stället igen. Såväl mötesordförande som ledamöter ur oppositionen konstaterar att Socialdemokraterna aktivt förhalat under mötets gång. De har sysslat med så kallad filibuster, att ha ta upp så mycket talartid i de ärenden som låg tidigare på dagordningen, att frågan om ett naturreservat i Blodstensskogen inte hanns med.

Nu står hoppet till kommunfullmäktiges nästa möte den 14/9 och jag hoppas att alla ledamöter röstar utifrån sina egna åsikter och håller sig undan för partipiskan, som vi vet viner hårt i denna fråga. Nu är detaljplanen upphävd och Boverket menar att huvudregeln i sådana lägen är att planprocessen ska startas om från början. Något formellt hinder för att beslut ska kunna fattas i kommunfullmäktige i stället för i Plan- och byggnadsnämnden, som Liberalerna tidigare argumenterat för (även om även de vill avbryta byggplanerna), bör därför inte föreligga. 

Plan- och byggnadsnämnden ska endast hantera detaljplaner som inte är av stor vikt eller har principiell betydelse och efter 10 år av motstånd från aktivister, mer än 5000 inlämnade underskrifter för att avbryta byggplanerna och ett förhastat beslut som upphävts av Mark- och miljödomstolen, borde alla kunna konstatera att det här är ett ärende av stor vikt som har principiell betydelse. Åsidosättandet av de demokratiska principerna måste få ett slut.