Hur illa står det till med demokratin i Sverige och hur hotad är den? Reporternestorn Jan Scherman har i en serie tänkvärda reportage i SVT lyft fram en rad av de brister i vårt politiska system som hotar och begränsar demokratin. Vi nödgas allt oftare konstatera att det trots politikens demokratiska ambitioner finns brister vad gäller öppenhet och transparens. Det som borde vara det demokratiska samtalet blir mer slagord och korta reklambudskap.
Också i Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade och i folklig tillit och tillförlitlig information välgrundade beslut.
I de av filterbubblorna i diverse sociala medier påverkade samhällsklimatet och i skogen av genom Facebook och Twitter spridda rykten och falska nyheter eroderas den demokratiska tilliten.
Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand.
Här intar kvalitetsjournalistiken och massmedierna en central roll som försvarare av demokratin. Men för att det ska kunna fungera krävs ett öppet samspel mellan granskade och granskare och en ordning där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera genom fria och väl utbyggda massmedier som medborgarna kan känna tillit till och som ger en korrekt bild av verkligheten. Det utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna inte minst inför val lämnas möjlighet att ta övertänkta beslut vid valbåsen.
I samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat.
Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På de flesta håll i Sverige finns i dag bara en lokaltidning kvar. Många kommuner har inte längre någon lokal journalistiskt bevakning alls. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar finns ryktesspridning och från olika sociala medier spridda beskrivningar.
Med de nästan i monopolsituation kvarvarande och allt mer på ekonomi och lönsamhet fokuserade tidningsföretagen har även journalistiken förändrats. Medan annons- och försäljningsavdelningarna betraktas som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister dragits ner steg för steg. Det har också på ett påtagligt sätt påverkat journalistrollen.
Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att verkligen granska och gräva. Följden blir en allt ytligare och kommersialiserad journalistik.
Parallellt med att allt färre journalister får möjlighet att ägna sig åt att på djupet granska alla sidor av samhället har antalet pressekreterare, pr-konsulter och kommunikationsföretag med uppgift att forma friserade verklighetsbilder och skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik ökat. Utvecklingen i Sverige går – som även Schermans SVT-reportage visade – i snabb takt åt samma håll som i USA. Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist. I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist.
Medan de som granskar får allt snävare resurser och ser tidningar läggas ner eller förvandlas till gratis annonsblad kan pr-konsulterna konstatera hur de får ut allt fler av sina friserade budskap.
Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som Bo Rothstein, professor i statsvetenskap i Göteborg, och Jesper Falkheim, professor i kommunikation i Lund. Båda har beskrivit det som djupt oroande när balansen mellan dem som granskar och dem som företräder olika organisationer och intressen i samhället blir skev och tilliten minskar.
Att hitta en bra och hållbar lösning på den för det demokratiska samhället allvarliga obalansen mellan granskare och granskade brådskar. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik.
Oberoende av hur den sedan distribueras behöver en levande demokrati starka granskare.
Det kräver bra och resursstarka redaktioner med välskolade journalister med integritet och vilja att spegla verkligheten – fri från pr-konsulternas tillrättalagda pressmeddelanden. Utan den granskande och från pr-folket oberoende grävandet journalistiken hade vi till exempel sannolikt aldrig fått veta särskilt mycket om hur det egentligen gick till när Nya Karolinska i Solna blev världens dyraste men långtifrån mest välfungerande sjukhus.
Robert Björkenwall
frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeirngskansli och fackförbund
Jaan Ungerson
omvärldsanalytiker