De senaste tio femton åren har inneburit en enorm backlash för demokratin och det fria ordet. Om detta vittnar en rad organisationer och akademiska rapporter.
Skillnaden mot perioden direkt efter det kalla kriget är enorm. Då upplevde miljontals människor över hela världen att den var på väg att öppna sig. Fler kunde höja sina röster. Fler kunde skriva de texter, sjunga de sånger och hålla de anföranden de själva ville.
I dag är det ryska kriget mot Ukraina den kanske bästa symbolen för vilken väg utvecklingen tagit.
Putins krig handlar ju inte bara om territorium eller geopolitik. Det handlar också kultur. Ett försök att radera ut det ukrainska språket, konsten och litteraturen.
Just därför är det också så viktigt att stötta den ukrainska kulturen, de författare som väljer att fly, och de som väljer att stanna kvar.
När kriget bröt ut tog Svenska PEN omedelbart initiativet till flera manifestationer med läsningar av ukrainska texter. Nu har vi också varit med och gett ut antologin Under Ukrainas öppna himmel, med nyöversatta texter av ukrainska författare, texter som också publiceras i vårt eget nätmagasin PEN/Opp. Ukraina kommer också spela en avgörande roll när PEN:s stora internationella kongress genomförs i Uppsala under den här veckan. Med möten, läsningar, samtal.
Den bredare utvecklingen i världen har på flera sätt markerat betydelsen av organisationer som PEN. Som försvarar det fria ordet och som bildar ett globalt nätverk som kan aktiveras när författare och andra som använder det fria ordet hotas och förföljs.
Så har vi bara under de senaste åren kunnat hjälpa PEN i Afghanistan, Belarus, Myanmar och flera andra länder där repressionen ökat.
Det har också gjort att antalet PEN-center som måste arbeta i exil har ökat.
Detta är i sig inget nytt. PEN:s historia är fullt av liknande exempel, inte minst från 1930-talet och åren kring andra världskriget, då fascismen bredde ut sig och tvingade många författare att verka från ett liv i exil.
I Sverige har vi inte samma akuta situation, och många av författarna har också sökt sig hit när villkoren blivit för svåra i hemlandet.
I Sverige har vi världens äldsta tryckfrihetslagstiftning och i alla index över press- och yttrandefrihet hamnar vi nära toppen, ofta tillsammans med de andra nordiska länderna.
Ändå märker vi av den repressiva trenden även här.
Fler författare och journalister hotas och trakasseras även i vårt land. Det gäller inte minst kvinnliga skribenter och skribenter från någon av landets minoritetsgrupper. Men även de som exempelvis skriver om klimatfrågan eller miljöfrågor har märkt av en ökad hatnivå.
Även i Sverige ökar den digitala övervakningen, som gör det svårare med sådant som källskydd och integritet, som båda är avgörande för möjligheten att använda det fria ordet.
Även i Sverige leder hatet till en dubbel utmaning för de som försvarar det fria ordet. Dels får det många att tystna av rädsla, dels leder det till ökade krav på regler för att stoppa hatet, regler som i sig själva riskerar att minska yttrandefriheten.
Detta är utmaningar som vi inte längre kan blunda för.
De finns här och nu.
De kräver att vi alla anstränger oss. För att försvara de som hotas. För att upprätthålla ett rimligt, demokratiskt samtal. För att återskapa ett samhällsklimat som inte leder oss ut på det sluttande planet mot ökad repression.
För oss i PEN är kongressen i Uppsala den här veckan en viktig manifestation för just denna strävan.
PEN fyller hundra år i år. Och aldrig har arbetet för det fria ordet varit viktigare.