Varje dag begås brotten. De är av olika slag, men begås mot, ständigt, samma grupp av människor. Emellertid utdöms inga straff. Ingen praxis finns heller vad avser straffens omfattning, enär få anmälningar sker och, i stort sett, inga domar fälls.
Jag avser brott mot den del av diskrimineringslagstiftningen, som avser diskriminering på grund av ålder, i dagligt tal ålderism. Och, eftersom här är fråga om brott mot en lag och eftersom brotten begås dagligen, kan tyckas märkligt att, i stort sett, inga straff utdelas. Brotten är av olika slag och Sverige sticker ut när det gäller antal brott.
Kan frånvaron av straff förklaras av att vi ofta är omedvetna om att vi begår dessa brott?
Det utmärkta hjälpmedel jag använder vid tillskapandet an denna text är ett exempel på underlättande modern teknik, men också exempel på teknik, som exkluderar äldre personer. Digitaliseringen är inte av ondo. Den är viktig i utvecklandet av vårt välfärdssamhälle, men den får likväl inte drabba en speciell grupp negativt.
Ett annat exempel är äldre på arbetsmarknaden. Vid uppnådd ålder för hel allmän pension, i dag 69 år, förutsätts man försvinna från arbetsmarknaden. Detta utan hänsyn till vad man kan bidra med i arbetslivet.
Ett tredje exempel är representationen i Sveriges riksdag. Förutom kunskapsinhämtning och lämplighet, i betydelsen förmåga att lyssna och innehav av ideologisk kompass, är erfarenhet inte bara värdefull utan nödvändig kompetens i politiskt arbete.
Andelen väljare, som är 65 år och äldre, är cirka 28 procent. I riksdagen är endast fyra procent tillhörande denna grupp
Som ett fjärde exempel kan och bör nämnas synen på äldre inom vården. Vilket synsätt ligger bakom, till exempel, tillämpningen av screeningprogrammen. Varför är det inte en självklarhet att även kvinnor äldre än 74 år ska få gå igenom en allmän och avgiftsfri screening för bröstcancer och motsvarande beträffande screening för livmoderhalscancer för kvinnor äldre än 64 år?
En annan screeningåtgärd där tydlig åldersgräns anges är screening för tjock- och ändtarmscancer för både män ock kvinnor. Härvid anges åldrarna 60- 74 år. Prostatacancer drabbar i mycket högre grad män över 50 år än män under 50 år och i relativt stor omfattning. Allmän prostatacancerscreening har dock ännu inte införts.
I dagarna har även ojämlikheten i fråga om avgifter inom sjukvården uppmärksammats. Skillnaden är över 200 kronor per sjukvårdsbesök mellan billigaste och dyraste region. Hälso- och sjukvårdslagen anger att sjukvården ska vara jämlik över landet, men vi ser nu ett fullständigt statligt misslyckande.
Ovannämnda exempel visar att det finns fog för påståenden om diskriminering på grund av ålder. För att komma åt denna pågående brottslighet krävs, främst, att lagstiftaren visar att man menat allvar med att ha infört en lag mot diskriminering på grund av ålder. För att undvika att brott begås måste staten inse att lagen är just det, en lag.
Nuvarande åldersgränser inom sjukvården måste avskaffas och staten måste se till att Hälso- sjukvårdslagen efterlevs.
För personer som inte haft förutsättningar att tillägna sig digitala färdigheter måste det finnas alternativ. Bibehåll möjligheter till kontantbetalning, återskapa tillgänglighet till banker, rimlig kostnad för att kommunicera genom brev, är exempel.
Åldersgränsen på arbetsmarknaden måste tas bort. Staten bör utarbeta ett premiesystem, som syftar till att underlätta rekrytering av äldre.
Äldres representation i politiska beslutsförsamlingar är i högsta grad en attitydfråga. Men här handlar det även om synen på partiernas uppgifter. Det finns tydliga tecken på att partierna ser som sin huvudsakliga uppgift att samla röster vid val, i stället för att söka stöd för en tydlig ideologi.
Partierna är suveräna att nominera inför val, men vi väljare måste påverka. Kryssa äldre på ditt partis valsedel! Och, ställ krav på ditt parti inför dess nomineringar.