Uppsala kommun har inte god skäl för att begränsa upphandlingen, skriver Vårdföretagarna.
Vårdföretagarna finansierar den process som flera medlemsföretag driver mot Uppsala kommuns beslut att reservera upphandlingen av Ferlin vård- och omsorgsboende. Kommunens avsaknad av sakliga skäl att reservera upphandlingen för idéburna organisationer strider mot EU-rätten och frångår principen om att ge Uppsalas kommuninvånare mesta och bästa möjliga omsorg för varje skattekrona.
Sverige står inför omfattande demografiska utmaningar. Till år 2032 kommer vi att behöva 28 000 nya äldreboendeplatser. I det läget är det avgörande att vi använder skattepengarna ansvarsfullt, så att den gemensamma välfärden levererar på samhällskontraktet, d v s vi ska få så mycket omsorg med så god kvalitet som möjligt för varje skattekrona.
Att Uppsalas kommunpolitiker väljer att frångå principen om mesta och bästa möjliga omsorg per skattekrona är ett välfärdssvek mot kommunens invånare. Beslutet att reservera upphandlingen av driften av Ferlin vård- och omsorgsboende har därför överklagats av flera av Vårdföretagarnas medlemmar och vi som organisation har beslutat att fullt ut finansiera processen mot Uppsala kommun.
När bara vissa aktörer får vara med och tävla begränsas kommuninvånarnas möjlighet att få mesta värde för sina skattepengar. Det innebär också en begränsning av mångfalden av alternativ för Uppsalas äldre invånare. Kort sagt: Uppsalas styrande politiker sätter vissa omsorgsaktörers väl och ve före invånarnas.
Vi menar att upphandlingen av Ferlin vård- och omsorgsboende strider mot EU-rätten. EU-domstolen har fått anledning att pröva frågan om reserverade kontrakt i några fall och slagit fast att det strider mot den så kallade likabehandlingsprincipen att reservera en upphandling till idéburna aktörer om man inte kan påvisa sakliga skäl. Domstolen har tydliggjort att sakliga skäl bland annat innebär att en reservation, utöver att den ska syfta till att uppnå sociala mål med tjänsten, också ska bidra till en budgetmässig effektivitet. Vidare får ersättningen i den reserverade upphandlingen endast täcka kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten. I fallet Ferlin saknas sakliga skäl.
Därutöver är myndigheter bundna av proportionalitetsprincipen, vilken bland annat innebär att den begränsning av till exempel friheten att tillhandahålla tjänster som en reserverad upphandling utgör endast kan anses berättigad om den är avsedd att uppnå ett syfte av tvingande allmänintresse samt inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte. Uppsala kommun verkar mena att syftet med upphandlingen är att tilldela avtal till en idéburen organisation. Ett sådant syfte är i sig inte legitimt.
Parallellt med processen i Sverige pågår nu, i vårt grannland Norge, en liknande process där EFTA-domstolen och Oslo tingsrätt ansett att en reserverad upphandling inte är laglig. I Norge har flera planerade reserverade upphandlingar dragits tillbaka på grund av den juridiska osäkerheten. Det är också värt att påpeka att den svenska lagstiftningen före införandet kritiserades av flera tunga instanser, däribland Lagrådet och Konkurrensverket.
Konkurens måste ske på lika villkor, skriver Antje Dedering.
Den nu pågående processen mellan Vårdföretagarnas medlemmar och Uppsala kommun kommer, liksom den norska processen, att ha stor betydelse för kommuners och regioners möjlighet att frångå principen om bästa och mesta möjliga vård och omsorg för varje skattekrona.
Det är beklagligt att frågan måste avgöras i domstol. Ansvarstagande politiker borde självmant vilja säkerställa att våra skattepengar används så effektivt som möjligt och värna omsorgstagare, inte driftsform. Där Uppsala kommuns styrande svajar på målet är dock EU-rätten tydlig.