Skandalerna som den svenska vapenindustrin varit involverade i har varit många under åren. ”Svenska” vapen påstås vara något som gjort världen säkrare och tryggare. Men statistiken säger något helt annat. 2023 gick nära en tredjedel, 32 procent, av den svenska vapenexporten till icke-demokratier (länder som rankas som “ofria” och “delvis ofria” av organisationen Freedom House). Att svenska vapen kan komma att användas av repressiva regimer för att kränka mänskliga rättigheter är därigenom en påtaglig risk.
Svensk vapenindustri har bland annat sålt vapen till Brasilien under Bolsonaros tid som president och även till Filippinerna när Duterte styrde. Deras övergrepp, kränkningar och brott går knappt att summera. Ändå stod Sverige stolt vid deras sida och levererade vapen.
Ofta hänvisas till det demokratikriterium som infördes 2017 som en garant för att ”svenska” vapen bara säljs till ansvarstagande länder. Den svenska Natoanslutningsprocessen har slagit sönder de sista bitarna av den trovärdigheten. Med en övertydlighet som inte kan ha gått någon förbi tvingades vi öppna exportkranarna till Turkiet för att kunna bli medlemmar i försvarsalliansen.
För bara en dryg vecka sen, 3 mars, kom myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, med sin statistik för Sveriges vapenexport 2023, som visar att vapen nu exporteras till Turkiet. Statistiken visar också en ökad export av krigsmateriel till Israel. Vi är många som upprörs över Israels brutala krig i Gaza, och Israel utreds nu av den internationella domstolen (ICJ) för folkmord.
Det verkar finnas en uppfattning om att det finns en ”svensk” vapenindustri som bara säljer till trygga demokratier i Europa och som nu också levererar till Ukraina. Det stämmer helt enkelt inte. Vapenindustrin är en globaliserad industri. Genom samgåenden, partnerskap och uppköp är de tydligt nationella tillverkarna sedan länge ett minne blott. Den smutsiga och dolda delen av vapenhandeln gör dessutom att det utifrån är omöjligt att avgöra exakt vilka som samarbetar och hur. Den senaste statistiken från ISP visar också att vid två fall under 2023 är mottagarland ej redovisat, med hänvisning till utrikessekretess.
Nu har alliansen och Sverigedemokraterna i Tierp bestämt sig för att kommunens pengar i framtiden kunna placeras i ”svenska” vapen. Frågan kommunfullmäktige måste ställa sig är om skattebetalarna i Tierp nu ska vara med och finansiera vapen som används av Erdogan för att förtrycka kurder och andra minoriteter? Ska kommunen riskera att finansiera nya vapenexportskandaler till Myanmar eller Saudiarabien? För oss i Miljöpartiet de gröna är svaret ett självklart nej.