Självfallet måste det svenska försvaret öva. Det är inte konstigare än att skolelever läser på och övar inför ett prov eller att idrottare tränar inför kommande tävlingar. Man måste öva för att kunna när det gäller. Skillnaden är att förhoppningsvis ska aldrig vare sig Sveriges gränser hotas eller vårt land hamna i krig.
Men skulle det värsta ändå hända då ska det svenska försvaret vara väl utrustat och tränat så att det kan möta hotet med kraft. Det är därför försvarsmaktsövningen Aurora 17 har genomförts.
Det är viktigt att slå fast vad Aurora 17 är och inte är. Det är en svensk militärövning, inte en Nato-övning.
Länder vi har samarbeten med har bjudits in att delta i övningen, länder – inte Nato.
Övningen är inte hemlig, tvärtom är det viktigt för Sverige med stor öppenhet och vi vill vara ett föredöme och föregångare när det gäller öppenhet. Därför har Sverige i enlighet med OSSE:s Wiendokument bjudit in en lång rad länder som observatörer, däribland Ryssland.
Aurora 17 är den största svenska militära övningen på 20 år. Den har föregåtts av mindre övningar tidigare.
Nu övas den samlade förmågan i den svenska försvarsmakten, ett naturligt steg på övningstrappan.
Det är ungefär som att först öva på de enskilda räknesätten var för sig och sedan öva på att använda alla fyra samtidigt
I debatten har en oro lyfts över tidpunkten. Aurora 17 genomförs samtidigt som flera andra stora övningar i Östersjöområdet. Just nu pågår Polens övning Dragon samt Ryssland och Vitrysslands gemensamma övning Zapad 2017. Det är inget konstigt i det, det är en naturlig följd av hur utbildningscyklerna ser ut i de olika försvarsmakterna.
Hösten är en intensiv övningsperiod. Alla försvarsmakter som övar just nu är medvetna om det och måste som vanligt hålla sig inom de geografiska gränser som gäller. Att andra militärer övar kan inte vara ett argument för varför Sverige ska låta bli, tvärtom.
Totalt övar ungefär 19 000 personer under Aurora 17, av dessa är drygt 1 000 utländsk personal. Den utländska personalen har huvudsakligen uppgiften att spela motpart/angripare.
Diplomati, samarbete och dialog är vårt främsta verktyg för att upprätthålla fred i vårt närområde.
Men vi behöver även ett välfungerande försvar. Genom ökade anslag till det svenska försvaret för att bekosta fler soldater och ny materiel samt regelbunden övningsverksamhet stärks den svenska försvarsförmågan. Det är tyvärr nödvändigt att göra det i en allt oroligare värld. Förhoppningsvis ska den svenska försvarsmakten aldrig behöva ställas inför de verkliga proven.
Sverige ska både ha ett starkt och vältränat försvar samtidigt som Sverige fortsätter att jobba långsiktigt för avspänning och nedrustning.
Det finns ingen motsättning i det, tvärtom. Sveriges möjlighet att arbeta med fredsbyggande förutsätter att vi själva får leva i fred.
Kenneth G Forslund, riksdagsledamot (S) från Kungälv, ordförande utrikesutskottet